Vurmen för mångkulturen – och sanningen

Uppdaterad 14/4-10 pga Newsmills censur

”Likt en enstämmig kör sjunger politiker och media mångkulturens lov. Dock får vi aldrig reda på vad som är så bra med mångkulturen. Däremot måste man argumentera sig blå om man råkar ha lite reservationer när det gäller mångkulturens positiva effekt på demokratin, yttrandefriheten och öppenheten.
Professor Robert Putnam, en sann förespråkare för invandring, har forskat på mångkulturens effekter på samhället. Hans resultat visar att mångkulturen för med sig en lång rad negativa konsekvenser, på såväl kort som på lång sikt. Vurmen hos den svenska makteliten för den tveksamma mångkulturen måste bottna i ett skuldkomplex där ett flertal försvarsmekanismer är aktiva”, skriver Maj Grandmo på Newsmill. . . Artikeln raderad, men sparad av Fria Tider.

”På 1950-60-talen hade Sverige en sund invandring av arbetskraft. Tillsammans med folkhemmets kamp för assimilering av nyanlända och värdet av en homogen kultur med sann nationell identitet, blev Sverige det rikaste landet i världen. Samhället var tryggt, stabilt, brottsligheten låg, BNP högt och skatterna låga. Sverige var en attraktiv handelspartner och företagsvärlden blomstrade.

Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan. Folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge”.

”Något hände uppenbarligen i 1970-talets början”, skriver Maj Grandmo i sitt initierade och läsvärda inlägg.

Kommentar:
Ja vad hände egentligen ?
Sverige toppade välståndsligan i början på 70-talet och vi hade världens högsta pensioner. Sedan dess har det gått utför som en följd av industrinedläggningar och 1973-års riksdagsbeslut att ersätta arbetskraftsinvandring med ”bidragsinvandring”. LO fick igenom sina krav på att de nya invandrarna inte skulle konkurrera med svenskarna om de fåtaliga lediga jobben. Det innebar i praktiken att de nya invandrarna skulle försörjas av skattebetalarna.
Exemplet Landskrona visar vad denna utveckling för med sig- omfattande sociala problem och skrämmande hög kriminalitet. Arbetslösheten blir inte mindre av att invandringen ökar,vilket ledande politiker försöker lura i oss.

För att dölja bidragsberoendet konstruerades mängder av skattefinansierade ”arbeten”. Andra sätt att frisera statistiken var långvariga sjukskrivningar, förtidspensioneringar och meningslösa utbildningar som inte leder till några jobb.
(Idag är det lättare att få uppehållstillstånd i Sverige om man är totalt arbetsoförmögen/arbetsovillig och helst även vårdbehövande. Mördare och terrorister som riskerar dödsstraff i sina hemländer får ofta PUT i Sverige. Kanada, USA och Australien kräver (i motsats till Sverige) att invandrarna kan och vill arbeta för sin försörjning).

Ominriktningen på 70-talet eldade på inflationen och orsakade skyhöga marginalskatter på upp till 87% – det lönade sig inte att arbeta övertid längre för dem som hade jobb. Det tvingade fram en skatteomläggning 1976.  Pensionssystemet lades också om 1994 för att undvika total kollaps.

Den kostsamma bidragsinvandringen fick dock fortsätta utan inskränkningar. Vi har nu en stor ”invandringsindustri”, som tillsammans med en stor ”biståndsindustri”, ”diskrimineringsindustri” och en växande ”kulturindustri” som kräver en allt större del av välfärdskakan. Staten måste t o m skuldsätta sig för att hålla igång dessa ”framtidsbranscher”.

Sveriges stadsskuld är idag   1 130 050 936 946 SEK

//Elfyma+

Tidigare inlägg:

4 Responses to Vurmen för mångkulturen – och sanningen

  1. TARZAN skriver:

    Jag tycker att jag här och nu kommer med en intressant kommentar
    Jag har sedan 60 talet läst ett tusen tidningsartiklar om våra(höga) skatter. Jag har sedan länge fattat att vårt skattesystem är sinnessjuk – men jag har hittat min egen lösning.
    -Men sen har vi Såsse-Svenne och hans fru Märta dom har aldrig fattat och aldrig brytt sig utan röstat på Socialbidragsdemokraterna
    Jag vet inte hur många såssar jag har förklarat för att skattesystemet inte fungerar men dom vill inte lyssna eller fatta
    Nu oroar dom sig för sin pension
    men vet inte vad dom ska göra för dom kan inte tänka för det har alltid Såssepartiet gjort åt dom.
    ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
    Nu kommer jag till vad jag vill säga … ! DET ÄR precis samma sak med invandringen vi har berättat för folk och dom vill inte lyssna. Det har ingen betydelse hur mycket vi pratar om att invandringen kostar 250 miljarder dom lyssnar inte ändå.
    -Dessa två saker skatt och blattar kommer att sänka Sverige medan Svenne sitter framför teven och tittar på fotboll

  2. Info skriver:

    KRISTIANSTDSBLADET HATAR OCH AVSKYR DE LÅGUTBILDADE SVERIGEDEMOKRATERNA

    Recension: BLUNDA INTE, TIG INTE
    Kristianstadsbladet 9 april 2010, 01:15

    ”Två böcker som tar upp högerpopulism och högerextremism på olika sätt. Jan Karlsson har läst Niklas Orrenius och Christoph Andersson och att man varken ska blunda eller tiga.

    Niklas Orrenius: Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. – en bok om Sverigedemokraterna (Månpocket)
    Christoph Andersson: Från gatan in i parlamenten – om extremhögerns väg mot politisk makt (Norstedts)

    Tiga ihjäl Sverigedemokraterna? Nej, menar Niklas Orrenius på tvärs mot många nyhetsredaktioner, ´tigandet är ett så fruktansvärt ovärdigt förhållningssätt till journalistik´. Han har rätt. Till hörnpelarna i ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle med yttrande- och pressfrihet hör berättelserna om och analyserna av verkligheten, även då denna verklighet tycks mörk och dyster och går stick i stäv med medierapportörernas personligt politiska övertygelser.

    Inte nog med att det är moraliskt och pressetiskt tvivelaktigt att blunda och tiga, ignorera och isolera, det är förmodligen – gud förbjude journalister att tänka så! – strikt strategiskt dessutom kontraproduktivt. Sverigedemokraterna vill inget hellre än att det mediala och politiska etablissemanget skall visa sitt rätta ansikte, vilket i partiets retorik (låt vara svårförstådd för de överlag lågutbildade sympatisörerna) betyder ett Janusansikte: liberalt utåt, men i själva verket maktfullkomligt, fyllt av hyckleri, elitism, dubbelmoral.

    För det är inte bara så att SD söker enskilda martyrer – alldeles nu i Landskrona – det är också ett faktum att partiet som sådant vill framstå som martyr eller offer för en politisk konsensus. Vi, hävdar SD, säger sanningen (gärna och snabbt på nätet) som de andra varken vågar eller vill avslöja. Vi vet vad folk, vanligt folk, egentligen tycker. Och nu är det muslimerna. Nyss var det judarna, men nu är det muslimerna.
    Orrenius, till vardags på Sydsvenskan, lider inte precis av beröringsskräck. Han träffar ledargarnityret – grabbarna från Lund, ´de fyras gäng´, med den till Sölvesborg återbördade och nedbantade partiledaren Jimmie Åkesson i spetsen – och han gör nerslag här och var i det mansdominerade parti där påfallande många har de politiska rötterna i moderaterna.

    Med förvärvet av Stellan Bojerud – arméofficer och ansedd militärhistoriker – hoppas Sverigedemokraterna vinna nya röster från höger, särskilt bland försvarsvänner som grät blod då vapenvägraren Sten Tolgfors (m) utsågs till minister. Hur skall en intellektuell som Bojerud förenas med den lägre kast, inte sällan traditionellt socialdemokratisk, och genuint outbildad, eller obildad, som i betydande omfattning utgör Sverigedemokraternas fotfolk?

    – – –

    Så förenas kungahuset och monarkiförespråkarna med Sverigedemokraterna: blod och rötter och välvårdade traditioner. De fiskar i samma vatten, fast med olika spön. De fångar i samma strömningar, fast med väsensskild legitimitet. Eller? Här är inte platsen att nämna det svenska kungaparets gemensamma förflutna.

    I radiojournalist Christoph Anderssons digra bok, lika väldokumenterad som oredigerad, börjar Sverigedemokraterna nästan framstå som ett rumsrent parti. Hos Andersson handlar det nämligen om partier som bortom vedertagen höger-vänster-skala är avsevärt mera extrema än SD: tyska NPD, framgångsrikt främst i forna DDR, särskilt delstaterna Sachsen och Mecklenburg, och om sanningen skall fram efter hand allt mera öppet nazistiskt.

    Och om SD:s utbrytare i det aggressivt antisemitiska Nationaldemokraterna, hittills mest härjande i Södertäljes kommunfullmäktige och på diverse gator och torg. Sverigedemokraterna, däremot, finns till betydande del i olika skånska beslutsfattande organ. Det är ett reellt parti, som speglar opinionen. Även jag – som av hela min intelligens och hela mitt hjärta avskyr SD – måste förhålla mig till något som i september riskerar att bli rumsrent över hela landet, i riksdagen.

    Verkligheten är verkligheten. Vi kan varken blunda eller tiga.

    Jan Karlsson”

  3. AA skriver:

    Bra jämförelse Tarzan, jag måste erkänna att jag själv aldrig har gjort den kopplingen men du har säkert rätt.
    Jag skulle tro att ett sådant problem som pensionen är så stort för den enskilde att det är hart när omöjligt att komma till rätta med utan man får själv försöka hitta kryphål eller liknande för att överleva. Vad jag förstår så försöker man i det militära lösa den typen av problem med nålsticksoperationer eller kanske ska jag skriva gerillakrigföring. Det går ut på att med små medel störa och förstöra för fienden så att den istället för att kunna använda hela sin kapacitet till att flytta fram sina positioner istället måste avdela resurser för att försvara det man redan vunnit.

  4. Göran skriver:

    Tarzan/AA Kopplingen mellan höga skatter och invandring har jag gjort på HG, men därifrån har jag blivit portad.
    I det här sammanhang får vi inte glömma biståndet, 34 miljarder för 2009 och i år är biståndet budgeterat till mellan 27- 28 miljarder. En avsevärd summa som skulle kunna göra mycket nytta i ex. tandvårdsförsäkringen. I stället hamnar det nu i tredje världens koruppta fickor. Det har skrivits i tidningar om dyra sportbilar, inköpta för svenska biståndspengar av mer eller mindre nogräknade persidenter. När det gäller både bistånd och bidragsinvandring så skjuter man högt över målet, dvs pengarna gör ingen nytta varken i ena eller andra fallet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: