Vår historia – Vårt ursprung – Vårt språk

Norra Europas pionjärer var blonda och blåögda
Modern forskning konstaterar att folken runt Östersjön, norra germaner, balter, slaver och östersjöfinnar utgör planetens enda blonda befolkningsgrupp. Blondheten har definierats genom andelen blåögda (light-colored eyes) och annars ljushyade, dvs med mindre pigment.
Forskare menar även att Ukrainas tillflyktsort (refuge) representerar den blonda människotypen (och Iberias refuge den mörka).
(Ukrainas Julia Timosjenko ser onekligen ut som en fornnordisk valkyria).
Att befolkningen idag inte är blonda beror på senare invandringar av iranska och turkiska folk.

Genetiskt och språkligt ursprung är inte samma sak
1980-talet påbörjades i Europa kartläggningen av mitokondrial DNA mellan olika folkgrupper och resulterade i en all-europeisk genfamilj, dvs alla förutom två av Europas folk påvisades som genetiska släktingar. Finsk-ugriska språk är ju annorlunda från indoeuropeiska språk, men de som talar dessa skilda språk, kan genetiskt vara nära släkt.
De enda ”avvikande” folken i nutida Europa är samerna och baskerna. Av ”européer” står irländare längst ifrån oss genetiskt, medan holländare, finländare och ester är närmast.

Språkvetenskapliga termer (indoeuropé, finsk-ugrisk osv) används inte längre inom vetenskapen, när man forskar om människopopula- tionernas biologiska arv. Zigenare t ex är indoeuropéer. Slaver, balter, germaner är inte genetiska enheter, utan mycket yngre begrepp än
t ex bildandet av finnarnas genpol.

Indoeuropeiska språk ersätter uralska ursprungsspråk
Den process som formade germanerna, slaverna osv, gav även form åt finnarna. Vad som skiljer är att finnarna i hög grad bevarat kontinuiteten i sitt ursprungliga språk. Övriga har bytt sitt språk till ett indoeuropeiskt-finsk-ugriskt blandspråk (urnordiska) några tusen år sedan.
Finskan och samiskan tros emanera från de  ”uraliska/uralska ursprungsspråk som talades i norra europa ca 7500år sedan. Ural anses därför vara våra urspråks första hem.

De indoeuropeiska språkens ursprung ligger fortfarande i halvmörker, både när det gäller tid och plats. Det vanligaste antagandet går ut på att alla indoeuropeiska språk går tillbaka till en urform som var ett enhetligt språk för ca 5–6 000 år sedan och talades av en folkgrupp som bodde någonstans norr eller söder om Svarta havet. Här är forskarna inte eniga.
Den första gruppen som lämnade »urhemmet«, var sannolikt de som senare blev kända som hettiterna, ett gammalt kulturfolk i det östra Mindre Asien. Några forskare anser att denna utvandring skedde för minst 4000 år sedan (Norden)

Standardsvenskan (mälardalssvenskan)som talas idag är starkt präglad av latin, grekiska, lågtyska och andra språkliga inflytelser och har nästan inga likheter längre med fornnordiskan.
Vissa forskare anser att Älvdalsmålet och Gutamålet liknar de fornnordiska språken. Andra hävdar att Älvdalsmålet bara är en (för oss obegriplig) svensk dialekt. Ni som åker Vasaloppet kanske får höra Älvdalsmålet när blåbärssoppan serveras, övriga kan njuta av denna sång på Älvdalska.
Gutamålet som den gotländska dialekten kallas kommer från forngutniskan och finns dokumenterad i både Gutalagen och Gutasagan från mitten av 1300-talet. Forngutniskan påminde om fornsvenskan men har färgats av Hansatiden och dansktiden med många låneord.

Dessa inhemska språk/dialekter som är en del av vårt kulturarv får inget stöd från samhället, till skillnad från jiddisch och romani som omhuldas desto mer av våra politiker.  De sk. ”minoritetsspråken” tas upp i kommande inlägg..

Källor:
Finnpro2000
Norden
Älvdalska
Gutamål

Arkiv: Historia

//Elfyma+

Annonser

9 Responses to Vår historia – Vårt ursprung – Vårt språk

  1. Kjgk skriver:

    Fingret sätts på en öm punkt. Om jiddish och Rommani är minoritetsspråk nu bävar jag för vilka andra språk som kan bli det. Vi går fel väg. Assimilation skall det vara. Bort med hemspråksundervisningen förutom för samer och finnar.

    • elfyma+ skriver:

      Vi kommer att ha 150 ”minoritetsspråk” om några år med speciella rättigheter med nuvarande regelverk. Det, om inte annat, kommer att knäcka Sveriges ekonomi.
      Det blir ett separat inlägg om denna galna språklag som genomdrevs av Göran Persson. Detta inlägg var bara en uppvärmning.

  2. BLU-82 skriver:

    Det var intressant. Just nu så läser jag en bok som heter : Atlantis der urheimat des Aries. Handlar mycket om härkomst och ursprung mm.

  3. Arge Surfarn skriver:

    Intressant. Vårt arv är inte bara kulturellt utan genetiskt också. Det är just därför det är skillnad på en svensk medborgare och en svensk!

  4. […] minoritetsspråken är endast finskan, samiskan och meänkieli (en finsk dialekt) ursprungsspråk i Sverige. Ursprungsspråken har dock ingen särställning i Sverige – de likställs med […]

  5. […] Vår historia – Vårt ursprung – Vårt språk […]

  6. […] från östra rikshalvan (nuvarande Finland) Vår historia – Skilsmässan från Finland 1809. Vår historia – Vårt ursprung – Vårt språk I det mångkulturella Sverige talar vi 150 […]

  7. Stefan Sanmare skriver:

    Det stämmer att språkens utbredning och genetik inte är samma sak. Mycket återstår när det gäller genetiken för att förstå tidiga flyttningsmönster, och det är spännande att följa forskningen på området. Genetiker noterade 1999 sambandet mellan att en särskild haplogrupp R1a1a definieras av M17 (en s.k. SNP-markör) avseende Y-kromosomen och talare av indoeuropeiska språk. En karta finns på den engelska wikipediasidan ”Kurgan Hyphothesis” (https://en.wikipedia.org/wiki/Kurgan_hypothesis#Kurgan_culture). Den mest mörklila färgen (visar hög förekomst av Y-DNA R-M17) på kartan ”Haplogroup R1a1a distribution” på nämnda wikipediasida finns norr om Svarta Havet, i dagens Ukraina, västra Ryssland. Intressant är att genen nästan inte finns alls i södra Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Irland och England, däremot i Skottland, tyskspråkiga länder, Nederländerna, Norden, Baltikum och i merparten av forna Östeuropa. Dessutom är särskilt Pakistan och stora delar av Indien mörkare lila, i mindre utsträckning Iran. Svenskar är alltså inte särskilt mycket besläktade med spanjorer och portugiser, däremot är språken besläktade.

    Hög förekomst av Y-DNA R-M17 täcker inte ett lika stort område som det område som domineras av indoeuropeiska språk, men mönstret är ändå detsamma. Personligen tror jag att ”urhemmet” var ett antal stammar boende runt Svarta Havet, som var betydligt mindre före 5500 f.Kr. då det sista av inlandsisen i norr smälte med resultatet att Bosporen sprack upp och havsvatten började strömma in från Medelhavet. (Se svenska wikipediasidan ”Urindoeuropéer”, kartan ”Svarta havet idag och 5600 f.Kr. enligt Ryans och Pitmans teori”.) Då flyttade de flesta norrut, mot det som idag är Ukraina/västra Ryssland. Och därför har de flesta forskare tidigare trott att urhemmet låg i Ukraina och inte runt Svarta Havet. Det finns en högre andel blonda och blåögda i mörklila områden (inklusive centrala Syrien och Afghanistan, Pakistan och Indien), men det är inte Y-DNA R-M17 som bestämmer hårfärg och ögonfärg. Och det är inte solklart var och när det blond-blåögda uppstod.

    Man måste jämföra den genetiska strukturen mellan lämningar av de första indoeuropéerna vid norra Svartahavskusten (om man lyckas hitta välbevarat genetiskt material) med genetiken hos dagens människor för att med säkerhet säga varifrån våra förfäder kom och hur de flyttade. Det ger säkrare svar än att följa språks utbredning, eftersom språk kan påtvingas ett militärt eller numerärt underlägset folk. Observera att dagens folk och språk inte fanns 5000 f.Kr. Det som idag är Syrien hade inte ett semitiskt språk, det som är Turkiet idag hade inte ett turkiskt språk, ej heller kurdiskt, osv.

  8. Håkan Liljeberg skriver:

    Vissa ord som äpple, förekommer bara i de baltiska, germanska och slaviska språken. Det har troligtvis förekommit som *aboli redan för 6-8000 år sedan, innan indoeuropeiska kom med jordbruket. Så heter det fortfarande på lettiska osv. Svin har troligtvis hetat *kuili. Ett ljudhärmande ord som finns på litauiska. Vårt ord för kulting kan komma därifrån. Det skulle i så faĺl betyda ”liten gris”. Man har också undersökt ordet kött, och man tror att det för 6000 år sedan kan ha hetat *ketu. Knä-kenu osv.. osv..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: