Dick Haas. Nu är inte allt han säger relevant men detta parti är.
”Men UD:s ingripande mot ambassadörens kritik mot Aftonbladet tillhör inte vardagen och artikeln i Aftonbladet var verkligen inte heller ett vardagligt övertramp mot all pressetik. En tidning kan inte utan vidare återge vilket skräp som helst, inte ens skräp som riktar sig mot Israel.
UD-ingripandet mot den svenska ambassadören i Israel förvärrade läget. I varje fall började nu myndigheterna i Sverige att trassla till det för sig.
Dagens Nyheter menade omgående att Israels reaktioner mot Aftonbladet var ett påhopp mot demokratin i Sverige och mot den svenska yttrandefriheten. Enligt DN skulle alltså kritik i ett främmande land redan utgöra ett hot mot yttrandefriheten, och alldeles speciellt om den svenska regeringen lät sig påverkas av kritiken.
Men hur var det nu när affären om Muhammedteckningarna var aktuell för nästan exakt fyra år sedan?
Lät sig Sverige påverkas av den arabiska kritikstormen som i första hand var vänd mot Danmark? Ingrep inte den svenska regeringen, i varje fall UD och Säpo, mot en part i Sverige, som utlyste en teckningstävling om den bästa satiriska teckningen på profeten Muhammed? Var det inte så att Säpo och UD såg till att Sverigedemokraternas webbplats stängdes ner inför hotet om en teckningstävling, som ännu inte ägt rum, och som man fruktade kunde skada de goda relationerna med arabvärlden? Fick Säpo ingripa därför att svenska ambassaden i Damaskus i Syrien delvis bränts ner av en pöbel?
Och hur kan Bildt, UD, DN och Aftonbladet göra en så stor affär av skyddet för yttrandefriheten i Sverige, när skyddet kan åsidosättas vad gäller Sverigedemokraternas tidning SD-kuriren, medan Aftonbladet bör lämnas ifred och inte ens får kritiseras på något officiellt plan? Kan en politiserad yttrandefrihet, som gäller för somliga, men inte för andra, verkligen vara en helig princip? Vad är principer och praktik i den här frågan?
På torsdagen skrev Carl Bildt kring Aftonbladsskandalen i sin blogg under rubriken ”Principer och Praktik”:
”Plötsligt drabbades vi av en dubbel mediastorm i kölvattnet av en intill dess inte alls uppmärksammad artikel på Aftonbladets kultursida för några dagar sedan.
”Att artikelförfattarens anklagelser väckte starka känslor i Israel är inte svårt att förstå. Bittra historiska erfarenheter har lett till en naturlig och stark känslighet för antydningar eller anklagelser som skulle kunna ge den öppna antisemitismen luft under vingarna”, skriver Bildt.
”Och det är förvisso sant att vi alla måste ha en stark vaksamhet mot allt som kan uppfattas som antisemtisim. Jag tycker också att det är någonting som vi faktiskt har på bredden av det svenska samhället.
”Inte i någon fråga som jag har diskuterat i riksdagen har enigheten varit så total som i fördömandet av varje form av antisemitism.
”På sina håll i Israel har man begärt att vi på ett eller annat sätt skulle ta offentligt avstånd från denna artikel eller t o m ingripa för att förhindra att en sådan artikel skulle kunna publiceras.
”Men så fungerar inte vårt land – och skall inte heller göra det.
”Skulle jag ägna mig åt att korrigera alla konstiga debattinlägg i olika media skulle jag nog inte ha tid att ägna mig åt så mycket annat. Och kritik mot en av dem skulle kunna uppfattas som att jag tycker att alla andra är bra.
”I vår grundlag står av hävd yttrande- och pressfriheten mycket stark. Och det starka skyddet har tjänat vår demokrati och vårt land väl.
”I andra skeden har olika regimer försökt att få olika svenska regeringar att begränsa pressens kritik och frihet. Och de slutsatser vi alla har dragit av dessa händelser är att det är viktigt att vi har det starka grundlagsskydd som vi faktiskt har.
”Värnet mot omdömeslöshet, smaklöshet eller övertramp mot grundläggande värderingar i vårt samhälle ligger ytterst och bäst i den fria och kritiska diskussionen självt.
”När vi för en tid sedan hade en upprörd diskussion om sådant som av många uppfattades som offentlig smädelse av islam och profeten Mohammed tror jag att vi vann förståelse för att det är genom öppenhet som vi bäst bygger den tolerans och den förståelse som är så viktig i vårt samhälle.
Var svenska UD:s och Säpos ingripande mot Sverigedemokraternas tidning inte ett ingripande mot yttrandefriheten i Sverige? Har Carl Bildt glömt det ingripandet?
Ingripandet bidrog för övrigt till att den dåvarande svenska utrikesministern Laila Freivalds tvingades avgå. Hon påstod att hon aldrig underrättades om ingripandet innan det skedde. Men det visade sig senare inte stämma alls. Hon fick ta tillbaka påståendet och avgick några veckor senare. I mars 2006.”
De enda som säger emot denna slutsats är våra islamist kramande vänster anhängar och 7 Klövern. Nu undrar jag när Bildt kommer att kräva att vi visar upp Vilks Muhammed bilder.
Varjager's Weblog 