Ras-eller inbördeskrig i Sverige?

Danskarna oroar sig för raskrig som vi skrev om i måndags och i slutet av juni 2008 fanns en artikel i Aftonbladet som fick många att börja fundera på allvar och som kände samma sak som denna aftonbladetdebattör inklusive Varjager, och jag skrev följande:

”Många gånger har iallafall jag tänkt detta, och oroat mig för framtiden då jag ser hur våldet bara ökar, personrånen ökar, och stenkastande människor ger sig på Räddningstjänsten och på poliser. Den förklaring som våra ansvariga politiker ger är att den strukturella rasismen som finns i Sverige stänger folk ute från allt, och de svarar då med våld. Eller så förklaras det som pojkstreck, eller av invandrarna själva; att deras barn har blivit försvenskade. Med mycket mera.

Skulle vi svenskar en dag svara på detta våldet med våld då är inbördeskriget här, och det känns ibland bara som en tidsfråga innan det smäller på allvar. Det är nog tack vare svenska folkets tålmodighet, som gränsar till dumhet, som gör att vi ännu inte har krig i vårt land. För omfattningen av våldet mot oss svenska liknar ibland krigstillstånd, iallafall ur mitt möjligen begränsade perspektiv och med mitt pessimistiska sätt att se på situationen i vårt land.
Eller, så kommer det inte ens att handla om vad vi svenskar gör, utan det blir de etniska minoriteterna, som redan i hemlandet stred mot varandra, som ger sig på varandra och andra.

I Aftonbladet idag svarar 45% av läsarna på denna fråga, visserligen inte statisiskt säkra svar, men det känns ändå som jag inte är ensam om mina funderingar.

Aftonbladet debatt har dagens debattör som presenteras som; “Anders Lugn, 55+, Hongkong, Shanghai och Stockholm, tidigare FN-officer. Journalist och rådgivare i kommunikation och ledarskap”, en intressant artikel om hur han ser på framtiden i Sverige. Han gör en jämförelse med tiden innan inbördeskriget i Libanon och jag har saxat följande från Frökens Sveriges blogg;

Sveriges väg mot katastrof”
“Anders Lugn: Så kan ett fantastiskt land med många goda människor förstöras av inbördeskrig”

“I mitten av 80-talet arbetade jag som kapten i den internationella FN-styrkan i Libanon. Därefter var jag många gånger i detta underbara land, sönderslitet av så många inbördes strider.

Hur är det möjligt att ett så fantastiskt land med så många goda människor kan begå detta kollektiva självmord?

Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:

1. Svaga gemensamma nationella värderingar.

2. Svag nationell krigsmakt.

3. Svag nationell polismakt.

4. Extremt god tillgång till vapen.

5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer.

6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv… fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.”

I mitt Sverige

Är det tänkbart med ett inbördeskrig i Sverige?, Varjager

.

Läs också på Varjager:

Rädsla för ‘raskrig’ i Danmark

‘De hader danskerne’,

Invandrargäng berikar Odense,

och

Gängkriget-teologiska och ekonomiska spörsmål, Every Kinda People

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: