Konstigt nog får man angripa kärn familjen på alla sätt och vis. Men även om alla familjer inte är 100% lyckliga fins det mängder av familjer som är. Sedan undrar jag hur denna ”bitterfitta” själv lever? Läs skräpet och förundras? Saxar lite ur.
”Familjeonanin.Det är professorn i historia, Yvonne Hirdman, som myntar begreppet. Hon snörper med munnen, liksom spottar ut ordet: Familjeonani! Vi sitter i hennes rum ute på Stockholms universitet och pratar om den märkliga utveckling som skett de senaste 50 åren. Hur politiserandet av familjen förvandlats tillbaka och åter blivit ett individuellt projekt.
”På 60-talet var familj ett skällsord. Det var inom familjen som man ansåg att neuroser och psykoser frodades”, säger Yvonne. Det skrevs böcker om familjelivet och tvåsamheten, det diskuterades och inte minst experimenterades med storfamiljer och kollektiv. Familjen ansågs trång och syrefattig och de gamla liken i garderoben skulle rensas ut. Som trollen som spricker i solen menade man att familjehemligheterna skulle offentliggöras. Kvinnorörelsen drev familjekritiken framåt och ordnade offentliga hearingar om det tabubelagda våldet och övergreppen inom familjen. Familj var politik. ”
Jag själv tror att det är svårt för de gamla rödtjuts marxisterna att släppa hatet mot familjen.