Mauricio Rojas vill lyfta fram Svenskheten.

Saxat ur SyDSvenskan. Det som jag inte håller med om kommer jag att markera i rött.
Mina kommentarer kommer efter artikeln.

”Genom att känna till och bejaka det svenska kulturarvet, det enda som kan bli gemensamt för alla dem som nu befolkar Sverige, kan vi övervinna många svenskars rädsla inför det nya.” Skriver Mauricio Rojas (fp), riksdagsledamot och integrationspolitisk talesman.

Både Astudillo och jag, liksom drygt två miljoner andra invandrare, har spelat en betydande roll i den nu pågående förändringen av det svenska. Men för att verkligen förstå betydelsen av denna förändring behöver vi veta någonting om det förgångna, om det Sverige som inte längre finns men som många fortfarande minns. Då kan man också förstå varför många ”etniska svenskar”, inte minst äldre, längtar tillbaka till det etniskt mycket homogena land som Sverige var för inte så länge sedan. Då förstår man dessutom att längtan till en sådan gemenskap varken är främlingsfientlig eller rasistisk, men kan omvandlas till det om vi inte hanterar det med respekt och empati. Hittills har vi inte gjort det och det kan stå oss dyrt.

Astudillo svarar så på frågan om hur vi bygger en ny svensk gemenskap: ”Lösningen är att göra alla i samhället delaktiga i de processer som ständigt skapar svenskheten, som ständigt utvecklar det svenska språket eller som ständigt uppdaterar det som utgör svensk kultur.” Det är rätt, men Astudillo verkar inte förstå förutsättningarna för denna delaktighet. Hur kan vi vara delaktiga i ett gemensamt projekt om vi inte delar så mycket annat med varandra? Hur skapas ett hållbart pluralistiskt samhälle, som är något mer än en ansamling främlingar förenade av ett gemensamt pass och några formella spelregler? Dessa svåra frågor försöker vi i folkpartiet hitta ett svar på, men de är inte ens ställda hos andra partier – inte heller hos det socialdemokratiska. Där har Astudillo mycket att göra, ty det brådskar att hitta övertygande svar som kan hjälpa svenska folket att gå vidare i globaliseringens och mångfaldens tid.

Mauricio Rojas vill lyfta fram Svenskheten.

Som man kan se om man läser denna artikel är det ändå en betoning på svenskheten.
Den äldre generation samt den yngre av svensk härkomst längtar tillbaka då det inte var gängvåldtäkter och personrån mot folk av etniskt svensk ursprung som huvudsak.
Det jag kan invända emot i hans artikel är att Sverige är och kommer aldrig att bli multikulti.
För det är den svenska arbetsmoral och de svenska kristna värderingarna som har get den styrande eliten dess feta löner. Det är även tyvärr det svenska kulturen som har gett dem styrande chansen att fördärva landet. Det är det enda som vi kan beklaga. Att vi har varit så blinda för att våra styrande har inte har satt sitt folk först. Utan har lagt energin på att fördärva vårat land med deras internationalism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: