Skolorna får inte öppna sig för utpressning.

På DN Ledarsida i dag publicerades denna text.

Beslut om vilka partier som ska släppas in i en skola bör bygga på klara regler, inte på spekulationer om vad som kan ge ordningsproblem.

;
Valår innebär inte bara en kraftsamling inom de partier som tävlar om regeringsmakten. Även de små ser sin chans till ett genombrott. Skolan blir därmed ett av slagfälten. Partierna hoppas inte bara på de unga som väljare. Skolan är en arena, en möjlig väg in i den politiska värmen.Vilka som ska få komma och vilka som inte är välkomna är en fråga som alltid vållar huvudbry i skolorna. Och särskilt stor blir våndan när de som vill in inte riktigt anses demokratiskt rumsrena.Men det problem som rektorer ställs inför när de främlingfientliga partierna knackar på dörren är i grunden bara en variant av en större och ständigt återkommande fråga: Vad gör man när demokratins innehåll och form hamnar i konflikt med varandra, när principen ”en person – en röst” används av vissa krafter som ett medel att beröva andra människor deras rättigheter och människovärde?Det går att formulera enkla svar av typen ”alla partier måste behandlas lika” eller ”rasistpartier har inget i skolan att göra”. I det första fallet viftar man med yttrandefrihetens fana i, i det andra med människovärdets.Bådadera kan vara nobelt. Men så fort man återvänder till den vardagliga och konkreta nivån finner man att problemen ändå inte är lösta. För vilka inkluderas bland de partier som ska behandlas lika? Och vad är ett ”rasistparti”? Sverigedemokraterna uppstod som en öppet främlingsfientlig rörelse. I dag har partiet en mer återhållen retorik. Det är fortfarande nationalistiskt och mot invandring men har fjärmats sig från nazism och annan öppet antidemokratisk högerextremism.Hur man ska bedöma Sverigedemokraterna beror därför i hög grad på om man tror på förändringen. Går den på djupet och innebär ett brott med den rasistiska tankevärlden? Eller handlar det snarast om en taktisk reträtt av en i grunden fortfarande främlingsfientlig och antidemokratisk rörelse?Taktiska överväganden har säkert bidragit till nyorienteringen. Samtidigt har den förändrade retoriken påverkat partiet, inte minst genom att de mer hårdföra högerextremisterna brutit sig ut och startat eget under partibeteckningen Nationaldemokraterna.Så där Sverigedemokraterna i dag befinner sig kan vägar i motsatta riktningar mycket väl stå öppna, en som innebär uppgörelse med det egna ideologiska arvet och en som innebär återgång till aggressiv främlingsfientlighet. Hur ska skolorna förhålla sig till detta?”Vi vill inte ha något bråk”, förklarar elevkårsordföranden på Östra real sin skolas besked att avvisa Sverigedemokraterna (SvD 15/5). Det är ett fullt möjligt svar.Skolan kan hävda att många elever skulle bli upprörda om ett parti som Sverigedemokraterna släpptes in och att det skulle kunna bli ordningsproblem. Det kan vara sant. Självklart har också skolledningen ett ansvar för att hålla ordning.Ändå är det ett djupt problematiskt svar. För om risken för bråk ska styra öppnar sig skolan för påtryckningar från elever och andra som är beredda att använda våld.Det kan ju till exempel tänkas att en inbjudan till centerpartiet skulle kunna leda till attentat från vänsterextremister. Partiet har ju redan utsatts för skadegörelse av grupper som motsätter sig centerns idé att genom svagare anställningsskydd för ungdomar minska arbetslösheten.En bättre modell är att skolorna behandlar alla partier som finns representerade i riksdagen och kommunfullmäktige lika. Någonstans kan ju en gräns behöva dras av praktiska skäl. Att partiernas representation i riksdag och fullmäktige kan sägas spegla vårt samhälle gör också en sådan princip naturlig utifrån skolans kunskapsuppdrag.Svårare än så behöver det inte vara, och detta är också den tumregel många skolor i praktiken tillämpar.Men själva samhällsproblemet löser det inte. Varje gång ett parti vinner stöd genom att öppet eller mellan raderna säga att vissa människor är mindre värda knakar demokratin i fogarna. En spänning uppstår som hotar att spränga den inifrån.

DN 16/5 2006

En rätt så bra ledare. Men de sista kommentarena kunde de ha utelämnat. För ett folk måste få bestämma sitt eget styre. Samt med vilka de vill bo.

Länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=545190&previousRenderType=2