”Nej, det var inte mitt fel!”
Ett av de i särklass största och värsta misstagen i efterkrigstidens Sverige, var då man plockade bort det personliga ansvaret i samhället. Vilket omfattar alla, på alla samhällsplan. Ingen nämnd, ingen glömd. Ett ödesdigert misstag som i dag genomsyrar hela det svenska samhället. Från minsta gräsrot till den högste inom regeringen.
Dock bör man ha Olof Palme och hans partidemoner i åtanke, då detta gäng måste betraktas som de ledande arkitekterna bakom detta mest katastrofala vägbygge i svensk politik. En praktfullt och rak motorväg som i dag leder Sverige rakt ner i ett brinnande helvete.
Det olycksbringande beslutet om ansvarsfrihet är kraftigt infekterat av odemokratisk och vänsterorienterad socialliberalism; alla skall utan ifrågasättande ställa sig bakom ett haveri och kollektivt ta på sig skulden. Fast man från början varit tvärs emot de beslut som lett till att något gått åt skogen. Eller projekt som kollapsar i sin helhet.
I Sverige finns det ingen som har ansvar. Ingen tar på sig någonting. Ingen bryr sig. Alltid är det någon annans fel. Antingen var man på tjänsteresa eller så hade man kompledigt just den dagen det hände. Eller så minns man inte, eller så hade man inte riktigt klart för sig vad det handlade om.
En annan populär variant är att: ”man kände inte till reglerna”, eller så trodde man att detta låg ”på någon annans bord”. Alltså att någon annan hade ansvaret…
Detta gäller så fort något går alldeles snett. Skulle däremot någonting lyckas eller gå bra, då finns det inga gränser för självberömmet. Då blir det nästan slagsmål om vem som skall ta åt sig äran. Plötsligt är det allas förtjänst, trots att man absolut inte haft med saken att göra!
Skolexempel på att inte ta ansvar
Det mest uppenbara och pedagogiska exemplet kring begreppet ansvar, upplever landet just nu. Detta när alla de bevisade klantskallarna som är inblandade i kollapsen som drabbat Malmö, slår ifrån sig båda händerna: Det är inte mitt fel, och inte mitt… neeej, och naturligtvis inte mitt heller!
Alla skyller på alla och varandra, och uppträder som snoriga dagisungar som tappat bort sin snuttefilt. För ingen har givetvis något ansvar. Absolut inte! Det är hela tiden någons annans fel…
Praktiskt taget alla som bär ansvar för denna katastrof, ser ut som levande frågetecken. Detta trots att man allihop sedan länge haft fingrarna i samma syltburk! Suttit på samma möten, vid samma middagsbord, samma konferenser, träffats på samma tjänsteresor… deltagit i samma fester för inbördes beundran. Och hela tiden gemensamt känt till vad som pågått i Malmö. Och naturligtvis vad alltsammans det beror på!
Alla försöker nu överträffa varandra i att se riktigt förvånade ut i TV-rutan. Och så sitter man där hela det välbetalda gänget på rumporna i sandlådan och kastar saker på varandra. Reinfeldt, justitieministern, rikspolischefen, länspolischefen, Reepalu…
Och det värsta av allt, man har inte den ringaste aning om varför det utvecklats på detta sätt i Malmö. Genom att stå eller sitta framför mikrofonerna och säga detta högt inför hela det svenska folket, har man utan omsvep idiotförklarat sig själva. Och sådana individer skall naturligtvis inte fortsätta på nuvarande poster. Reinfeldt, justitieministern, rikspolischefen, länspolischefen, Reepalu… skall självfallet med omedelbar verkan genast AVSKEDAS!
Dessa människor har en gång för alla, slutgiltigt förbrukat sitt förtroende! För hur i hela friden skall folk kunna ha förtroende för dessa miserabla figurer, som på första parkett suttit och tittat på medan landets tredje största stad långsamt sjunkit ner i en kriminell ävja som fullständigt saknar motstycke i svensk historia – utan att reagera och vidta åtgärder. Det är en tragedi utan dess like!
Man struntar (läs: skiter) helt enkelt fullständigt i både Malmö och Sverige. Det handlar exklusivt om en enda sak – den egna positionen med tillhörande prestige och anseende, karriär, lön och pension. Och sist det allra viktigaste, och som snart kommer att leda till Sveriges definitiva sammanbrott: politisk korrekthet. Allt annat är oväsentligt för systemets hantlangare.
Och mina vänner: dessa oduglingar och inkompetenta individer skall ha ansvar för administrationen av ett land, dess rättssäkerhet, polismyndigheten och enskilda städers lag och ordning, ekonomi och utveckling. Tänk att våra liv och hälsa tvingats i händerna på dessa värdelösa figurer, som varken tycks förfoga över omdöme, ambition eller initiativ. Man blir bara mörkrädd!
Moderata socialistliberaler
Det politiska etablissemanget förfogar över alla samhällets samlade resurser. Bara det att 24 timmar om dygnet – genom den massmediala megafonen – ha möjligheten att trumpeta ut den ena politiska lögnen efter den andra, ger ett absolut oöverträffat övertag. Samtidigt som man för ändamålet förfogar över praktiskt taget hela statskassan!
Det är helt enkelt fullständigt omöjligt att greppa om hela denna gigantiska apparat, som hela tiden jobbar emot oss som genomskådat bedrägeriet och bluffen. Dessutom har hela det demokratiska systemet försatts ur spel. Två politiska ideologier har prostituerat sig och ingått en allians; en symbios. Vänstern och islam. Ur denna hybrid har det växt fram en demokratur, styrd av en märklig mix av något som möjligen kan beskrivas som ”moderata sociallistiberaler”. Dock med dominerande basingredienser från diktaturens enkelriktade och fundamentalistiska utgångspunkter; det demokratiska inslaget är bara ett bedrägligt förkläde.
I verkligheten fungerar Sverige som en regelrätt diktatur. Regeringen – eller rättare sagt de sju riksdagspartierna – ser till så att alla projekt iscensätts. Hur bisarra och på förhand misslyckade dessa än visar sig vara.
Sedan har man på ett ”snyggt” sätt lejt ut smutsjobbet på entreprenad… för att få projekten ordentligt genomförda. Detta ser massmedia (press, radio och SVT), AFA, EXPO och övriga extremvänstern till… genom regelrätt kriminella ”motdemonstranter” (vilket de brukas kallas av massmedia), som praktiskt taget får härja fritt i samhället på gator och torg, utan rättsliga påföljder eller konsekvenser. Detta ser hårfrisörskan Beatrice Ask formellt till! På så sätt tvår uppdragsgivaren och Sverige-hataren Fredrik Reinfeldt sina händer och når sitt mål! Destabilisering av samhället, samt islamisering av Sverige. Smutsigt och fruktansvärt osmakligt. Hela processen stinker… av högförräderi!
Icke anpassningsbar med samarbetssvårigheter
I sann diktatorisk anda har man framgångsrikt lyckats kuva och skrämma folket till tystnad. Genom kontinuerliga hot har man gjort människor fullständigt passiva och handlingsförlamade, som utan att ifrågasätta uträttar de mest bisarra och absurda saker åt maktapparaten. Fast människor vet med sig – genom förnuft, intuition och medfödd känsla för vad som är rätt och fel – att det som man gör och uträttar är fullständigt förnuftsvidrigt. Ändå fortsätter man…! Varför?
Jo, följer man inte givna direktiv förlorar man jobbet, förtalas och sparkas ut ur den sociala gemenskapen, medan karriären och den personliga ekonomin slås i spillror.
Samtidigt betraktas man som icke anpassningsbar, besvärlig och bedöms ha samarbetssvårigheter. Och så blir man utfrusen och förklaras inte sällan, psykiskt instabil. Sådant kallas för raffinerat politiskt våld, kryddat med utpressning. Genomförbart tack vare ett väl utvecklat angiverisystem.
KGB-influerade systemspioner och STASI-inspirerade åsiktsregistrerarna på EXPO erhåller generösa statsbidrag, samt donationer (300 000 kr från Transportarbetarförbundet) medan man på många andra sätt premieras av arbetsgivaren för sina hjältemodiga insatser i slakten av Sverige.
Detta garanteras genom den politiskt korrekta 7-skeppsarmadan med flaggskeppet SS/Alliansen i spetsen och kapten Reinfeldt på kommandobryggan.
Sedan må vi skriva till ”våra folkvalda” politiker och klaga, påpeka och kritisera missförhållanden tills våra skelett vittrar… vi erhåller inte så mycket som ett svar. Man nonchalerar oss fullständigt: vad vi säger, tänker, tycker eller påpekar ignoreras totalt! Varför?
För att Sverige utvecklats till en ”demokratisk” diktatur – eller demokratur. Dessutom har den lömske, skurkaktige och svensk-fientlige Fredrik Reinfeldt intecknat Sverige såväl ekonomiskt som politiskt, och bäddat för införandet av den avskydda mördarideologin islam.
En ökänd ideologi, vida omtalad för både folkmord och masslakt av människor… för att nå sitt universella mål: världsherravälde!
Det förnuftsvidriga konceptet – med Fredrik Reinfeldt som dirigent – tycks ha fått arbetsnamnet: ”Ogiltigförklaringen av nationen Sverige och dess etniska befolkning.”
För 70 år sedan skulle makabra föreställningen i stället ha hetat: Systematisk förintelse av nationalstaten och selektiv etnisk utrensning av systemet icke önskvärd population, i uppbyggnaden av det nya islamistiskt styrda Multikulturella Riket.
Fredrik Reinfeldt har fört in Sverige och svenskarna i en politiskt mörk återvändsgränd. Utan fredlig återvändo. Vår framtid står på spel, medan våra liv bokstavligen hänger på en skör tråd. Vad som gör det hela så ruskigt och obehagligt är att: allt tycks vara så noggrant och detaljerat planerat.
Den destruktiva utvecklingen i Sverige tycks följa en omsorgsfullt uppgjord strategi. Jag ser därför inte Malmös kollaps som en tillfällighet… socialpolitisk destabilisering tillsammans med etablerat samhällskaos garanterar ett snabbare övertagande. Det utgör en perfekt grogrund för islamismen. Och Malmö tycks ha banat vägen…
Jack London