Contra har en väldigt bra beskrivning av Lexbase-gate.

6 februari, 2014

LEXBASE
Under den gångna veckan föddes och dog sajten Lexbase. Sajten hade beställt in offentliga handlingar och gjort dem sökbara på nätet.

Det blev ett nedrans liv om att offentliga handlingar blev offentliga på riktigt. Offentlighetsprincipen är så viktig att den är grundlagsfäst. Men inte sällan är det svårt att i praktiken göra offentlighetsprincipen gällande. Offentlighetsprincipen är inte till för Svensson utan för en privilegierad elit.

För de etablerade finns alltid möjligheter. Myndigheter och inte minst tidningsredaktioner, prenumererar på databaser som tillhandahåller offentliga handlingar på nätet. Men när allmänheten ska ges samma möjligheter som den lilla privilegierade eliten blir det genast ett oerhört liv. Till och med så oerhört högljutt att de som försökte ge det som eliten redan har till en bredare publik fick dra sig ur. Till och med den annars så öppna dataleverantören Bahnhof drog öronen åt sig och backade ur sitt avtal med Lexbase.

Låt oss först börja med det som var fel hos Lexbase. Sajten hade byggt upp ett register över domar där adresser fanns utmärkta på kartor. För att få veta vad det egentligen handlade om måste man betala för att få tillgång till domen. Haken var bara att det var adresser. Inget sa att den som var omtalad var tilltalad eller fälld. Inte heller att vederbörande bodde kvar på den aktuella adressen. I ett flerfamiljshus med tjugo familjer i en uppgång kunde det möjligen vara frestande att kolla upp vem som var ”skurken” i den egna uppgången. Det blev snopet att sedan få veta att skurken Lundström faktiskt inte bodde kvar. I villor blev det värre. Visst bor Andersson på Villagatan 32? Och där finns det en skurk! Haken var bara att Andersson köpt villan från Pettersson för ett par år sedan (Lexbase innehöll de senaste fem årens domar)… Skurken var Pettersson, inte Andersson. Du fick inte heller veta vilket brott det var fråga om utan att betala. Du kunde gratis läsa Dig till att Pettersson var en skurk. Men betalade Du för Dig fick Du veta att Pettersson gjort sig skyldig till fortkörning som han inte erkänt och därför hamnat i rätten. Ett utmärkt argument för finna sig i dåligt grundade myndighetsbeslut. Du slipper att dras i smutsen genom att betala för det som Du inte gjort Dig skyldig till…

Sedan över till hur de som skrek mest har det. Det var media som klagade på att Lexbase gjorde tillgängligt det som de redan hade tillgång till. Det finns redan två databaser som levererar precis det som Lexbase tillhandahöll. Nyhetsbyrån Siren är den mer anständiga av de två databaserna. Tanken är att den som betalar för sig ska få tillgång till offentliga handlingar snabbare och billigare än genom att beställa dem från den aktuella myndigheten. Handlingarna ska också vara mer sökbara än vad de är hos myndigheterna. Det är genom sådana tjänster som stora dagstidningar kunnat ”avslöja” vilka brott som begåtts av Sverigedemokrater (stort uppslaget inför valet 2006). År 2010 gjorde Dagens Nyheter samma sak, men granskade alla partier. Resultatet var att det fanns skurkar hos alla. Selektiviteten hade gett smaskande rubriker 2006. En mer seriös granskning visade att det var lite mer grått överallt 2010. Siren har ungefär 2 miljoner dokument i sin sökbara databas. Det är domar från alla domstolar, men också offentliga handlingar från en rad andra myndigheter. Klagar Du på ett byggnadslov eller skriver Du en klagoskrift om sophanteringen i Din kommun vet Siren om det. Och gör det sökbart för den som betalar – vilket vanligen är tidningar. Det kan vara bra att veta att Siren delar ut ett pris till årets till ”årets registratur”, den registrator i hela landet som visat sig vara mest tillmötesgående mot Siren. För 2013 var det Förvaltningsrätten i Stockholm. Bara som en varning för Dig som har med Förvaltningsrätten i Stockholm att göra.

Författaren till dessa rader blev något förvånad när han under sent 1980-tal blev uppringd av sin dåvarande lokaltidning Östgöten i Linköping om en JO-anmälan som han gjort angående polisens beslagtagande av alkohol som transporterades över Ölandsbron till midsommar. Anmälan i sig var inget att skämmas över, men hur kunde Östgöten veta att just jag gjort en JO-anmälan avseende något som gällde en helt annan del av landet? Tidningen fick material som gav en förstasidesnyhet (”Linköpingsbo JO-anmäler”) i utbyte mot att de berättade hur de fick reda på att just jag gjort en anmälan. Svaret var att det var en ”stringer”, en person som varje dag läste JOs (och andra myndigheters) diarium och sålde uppgifterna till relevanta tidningar. Så gick det till då. Idag är det hela mer mekaniserat.

Siren är, som nämnt, det seriösa alternativet. Det mer tveksamma heter Piscatus och är nära kopplat till  tidningen Expo. Du bör veta att den suspekta tidskriften Expo har en egen datoriserad söktjänst som har tillgång till mer än två miljoner offentliga handlingar, bland annat domar från landets alla domstolar. De har också en sökfunktion som ger användaren oanade möjligheter att snoka rätt på saker som annars skulle försvinna i en myriad av offentliga uppgifter. Men bara för den som betalar. Och som blir godkänd av Piscatus. Företaget är nära kopplat till tidskriften Expo, adressen är dock Aftonbladets. Styrelsen består av Robert Aschberg, Mikael Ekman, Martin Fredriksson och Christian Rennerskog. Företaget Piscatus (ett aktiebolag) tar in ungefär 2 miljoner kronor per år (ingen vinst, det går jämnt ut). Ende anställde är VD Mikael Ekman. Martin Fredriksson är mannen som utåt framträtt som talesman för ”Researchgruppen” (tidigare med namnet AFA Dokumentation), de som hackade diskussionsdatabasen Disqus och i samarbete med Expressen kunde publicera vilka som gjort enligt Fredriksson otrevliga inlägg på olika sajter på internet. Fredriksson själv skulle för övrigt dåligt klara en test via sina egna databaser. Han blev visserligen frikänd för en mordbrand när McDonalds i Ryd i Linköping brändes ner (14 miljoner i sakskada). Men det finns mycket annat som han har på sig i straffregistret, exempelvis misshandel och ”olovligt innehav av farligt föremål på allmän plats” (expanderbatong som han slängt på tunnelbanespåret sedan han ertappats vid Högdalens tunnelbanestation, efter att en drabbad person ringt efter polisen). Han har en bakgrund i AFA, den vänsterextremistiska organisation som anmärkningsvärt nog låter initialerna stå för ”Antifascistisk Aktion”).

Det är anledning att notera att Piscatus AB har fyra styrelseledamöter. Mikael Ekman och Martin Fredriksson har skyddade personuppgifter. Aschberg och Rennerskog är som andra, deras uppgifter finns tillgängliga för allmänheten.

Lexbase kunde ha gett Dig lika mycket information om Dina medmänniskor som Expo redan sitter på och levererar till den som betalar. Dagens Nyheter är en av kunderna.


När verkligheten drabbar Expos medarbetare.

3 februari, 2013

Expos medarbetare Kristina Folgert skaffade en älskare från Iran. När relationen tog slut började han förfölja henne. Trakasserierna upphörde inte ens sedan det beslutats om besöksförbud.
Kristina Folgert och Vahid Khodamoradi träffades under sensommaren 2009. De inledde en kärleksrelation och snart flyttade den betydligt yngre Vahid Khodamoradi in hos Folgert. I november 2010 flyttade de isär. Den 13 april 2011 gjorde Kristina Folgert en polisanmälan om att Vahid Khodamoradi ofredade henne. Den 29 april 2011 meddelades Vahid Khodamoradi ett besöksförbud, vilket han delgavs den 5 maj 2011.

Enligt Kristina Folgert avlutades kärleksrelationen redan efter några månader men hon lät Vahid Khodamoradi bo kvar eftersom han var flykting och saknade bostad. I mars 2010 förklarade hon att han måste flytta ut vilket han inte gjorde. I november 2010 tog hon hans nycklar och lät honom inte komma tillbaka. Hon kastade flyktingen att klara sig vind för våg i det strukturellt rasistiska Sverige.

Detta föll inte i god jord hos iraniern som började ofreda Folgert. Han ringde henne och skickade sms, vissa dagar kunde han ringa 56 samtal, skicka 15 sms och några e-brev. Om hon inte svarade sökte han upp henne vid hennes arbetsplats. Vahid Khodamoradi dömdes för två fall av olaga hot, flera fall av överträdelse av besöksförbud och ofredande vid flera tillfällen. Han dömdes för detta till fängelse i två månader. Åklagaren som företrädde Expo-medarbetaren ville också stänga gränserna för iraniern genom att utvisa honom. Tingsrätten ansåg dock att brottsligheten inte var så allvarlig att Vahid Khodamoradi inte skulle få stanna kvar i Sverige. Han hade varit i Sverige i drygt över två år och bara gjort sig skyldig till nämnda brott och därför får han en ny chans.

Som sagt, denna kvinna har fått en smak av vad mängder av kvinnor upplever varje dag. Är detta karma?

Varjager


Efterlyst slutar med signalement – kan öka främlingsfientligheten genom att beskriva verkligheten?

20 januari, 2013

Följ detta ämne på Flashback.

”Nu kan det inte längre bli tydligare.
Inte ett ENDA signalement mer än ”blå jacka”, ”ca 180 cm lång” osv.
Färgen på jackan, längden på individen och möjligtvis individens kön är vad som fortfarande tycks få rapporteras.

Det räcker med att kolla på ett slumpmässigt avsnitt från ett par år sedan för att göra en chockerande jämförelse. Där innehöll långt mer än hälften av alla efterlysningar signalement såsom ”talade svenska med brytning”, ”mörkhyad” etc etc.
Om det vore så väl att den närmast gigantiska överrepresentationen av ”nysvenskar” inom t.ex. personrån plötsligt har upphört, och att det är detta som orsakat de förändrade signalementen, vore ingen gladare än jag. Nu vet vi ju dock att detta givetvis inte är anledningen och att överrepresentationen inom vissa våldsbrott, personrån, överfallsvåldtäkter mm är minst lika allvarlig idag som för ett par år sedan.

Faktum är att Johannes JakobssonEfterlysts nya redaktör – kommer direkt från välkända Expo, som med skattemedel ska motverka främlingsfientlighet samt ett av partierna i Sveriges Riksdag.
Märkligt sammanträffande.
Det är även ett märkligt sammanträffande att denna förändring i signalementens detaljnivå successivt startade efter det uppmärksammade bråket mellan GW Persson och Hasse Aro om mörkningen av invandrarbrottsligheten, varefter GW även valde att lämna Efterlyst.

Kan knappast bara vara jag som märkt detta? Jag menar, visst, man har väl strävat gentemot den här linjen ett tag nu, men nu har man verkligen tagit steget och slopat de detaljerade signalementen helt.
Kan det vara så att Expo (eller åtminstone personer som sympatiserar med dem) har identifierat Efterlyst, som faktiskt ses av väldigt många tittare, som en stor bidragande orsak till främlingsfientligheten i samhället? Kan Efterlyst, som traditionellt varit den enda etablerade mediekanal som indirekt upplyst svenska folket om den groteska överrepresentationen bland invandrare, ha setts som en väldigt viktig verklighetsmegafon man på ett diskret sätt bör tysta?
Personligen kan jag nästan se framför mig hur man har diskuterat i stil med att ”Dessa signalement som avslöjar personens bakgrund behövs ju ändå inte. Visst vi fångar kanske lite färre busar om vi tar bort dem, men på detta sätt slipper vi ju misstänkliggöra hela folkgrupper.”

Hursomhelst: Är det oavsett anledning rätt av Efterlyst att göra denna förändring?
För att det skett en förändring i signalementens detaljnivå kan väl ingen, oavsett politisk hemvist, förneka!”


EXPO: DEN SVENSKA SOMMAREN ÄR RASISTISK OCH EXKLUDERANDE

7 juli, 2012

Genom sin tvärpolitiska (sjupartistiska) styrning kryper Expos osynliga mygel trådar numera allt längre in i minsta skrymsle av samhällets olika organ. I styrelsen samarbetar röda Mona Sahlin friktionsfritt med de Nya Moderna Moderaternas Cecilia Stegö Chilló, Robert Aschberg med styrelseordföranden i Statens kulturråd, Kerstin Brunnberg.

Bland Expos främsta samarbetspartners återfinns inte bara LO och ABF, Statens kulturråd, Sveriges radio, Nyheter24 m.m. utan också Sveriges Hembygdsförbund (SHF).

I sistnämnda fall under det gemensamma fältropet ”tillsammans ska vi vinna slaget om hembygden”. Målgrupp är landets hembygdsföreningar, som ska förmås att inse, att ingen hembygd finns för någon etnisk svensk. Var och en som sätter sin fot i Sverige är automatiskt svensk och Sverige är hans hembygd.

Det är inte bara på Skansen, som Sveriges nationaldag firas med afrikanska trumorkestrar och somaliska danser; också ute i landet domineras många hembygdsföreningars program av uppvisningar av främmande folkslags traditioner.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/expo/pressrelease/view/expo-och-sveriges-hembygdsfoerbund-presenterar-sitt-samarbete-422025

”I samband med Almedalsveckan kommer SHF tillsammans med Gotlands museum och Stiftelsen Expo att anordna en paneldebatt med rubriken Slaget om hembygden.”

”Föga förvånande har främlingsfientliga organisationer provocerats av projektet. Projektet har också uppmärksammats mycket i media. Sveriges Radios program ´Tendens´ hade bland annat en temavecka med Hembygdsförbundets projekt som utgångspunkt.”

Här kan läsas om Sveriges Hembygdsförbunds engagemang i ”Kåldolmens dag”:

http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/12/17/genuskemi-och-nagra-klavertramp-i-det-politiskt-inkorrekta-trasket/#comment-10933


Författaren Herman Lindqvist påtalar det självklara att etniska svenskar finns.

16 juni, 2012

Tokvänstern går i spinn. Författaren Herman Lindqvist som tror på det fria ordet säger det förbjudna. Att det finns ett Sverige och svenskar. Detta har fått i princip varenda tidning att gå taket! För inte får man säga att det finns ett folk som är Svenskar.

”– Självklart finns det etniska svenskar, svarar han då.
Det framgår dock inte hur han definierar begreppen ”svenskar” och ”etniska svenskar”.”

I aftonbladet blir det ännu tokigare.
”Nazisajt intervjuar Herman Lindqvist”

EXPO är mycket arga på Herman. Herman säger så här.

”Men Lindqvist står på sig och försvarar till och med nationell.nus rätt till sina åsikter.

- De ställde mig frågor som vem som helst hade kunnat fråga. Ni kan ringa mig och ställa olika frågor. Det har ni aldrig gjort. Jag är för ett fritt ord för alla åsikter, säger Herman Lindqvist till Expo.se om intervjun på nationell.nu.”

Sveriges yttrandefrihet är inte direkt omtyckt av media vänstern.

Varjager


1 Maj och det nya Sverige. Facket+Expo=Stasi

1 maj, 2012

Den 1:a maj är det LO och socialdemokraternas stora dag och det hålls tal på ett stort antal orter i landet. Kommer vi då få höra dessa talare prata om hur LO utbildar ”angivare” för att inskränka yttrandefriheten och därmed uppnå sina politiska syften. Får vi höra folkvalda S politiker tala om och förespråka åsiktsangiveri i sina 1:a majtal runt om i Sverige?

Varjager


Sionismen, en ideologi vid vägs ände?

14 april, 2012

Boktips:”Bruden är vacker men har redan en man.”

1898 for en judisk delegation till Palestina, platsen det judiska folket hävdas ha ”biblisk rätt” till.

I ett telegram rapporterade de: ”Bruden är vacker men har redan en man.”

Med det menades att Palestina visserligen var ett vackert land, men att det redan fanns ett folk som levde där.

Att fortsätta planerna på att låta det judiska folket emigrera till det heliga landet skulle oundvikligen leda till konflikt.


I boken Bruden är vacker men har redan en man.
Sionismen – en ideologi vid vägs ände?
beskriver Mellanösternkännaren Ingmar Karlsson hur en sionistisk rörelse växte fram ur den judiska diasporan runtom i Europa och hur sionismen blev en uttalad ideologi i och med österrikaren Theodor Herzl, som formulerar behovet av, drömmen om och viljan till ett eget land för det judiska folket.

Var detta skulle ligga och vilken politisk inriktning det skulle ha var omdiskuterat.

1948 utropas staten Israel, något som på intet sätt är början på fredstider, tvärtom eskalerar de konflikter som än idag präglar området.

Chaim Weizmann svär presidenteden 1949
Chaim Weizmann, Israels förste president och ordförande i den sionistiska världskongressen, avlägger presidenteden i Jerusalem 1949

”Experten” Jonathan Lehman från Expo intervjuas i Människor och Tro där han i god Expo-anda försöker förvilla begreppen.

Lehman anser att man ska vara ”försiktig” med att använda etiketten ”sionism” som kan demonisera judar
Det är samme Jonathan Lehman som försörjer sig på att systematiskt demonisera sina meningsmotståndare som antisemiter, rasister, nazister och främlingsfientliga.

Boken ges ut av Wahlström&Widstrand – ett Bonnierförlag (Läs mer).
Blir Bonniers utmålade som ”antisemiter” efter denna utgivning ?

//Elfyma+

Relaterat:
Mordet på Folke Bernadotte
Religiösa fundamentalister tar över Israel ?
Storisrael enl. Torah


Stefan Löfven finansierar och samarbetar med extremistiska Expo

26 januari, 2012

För oss är det riktigt svenska mångfald – inte enfald!,
skriver IF Metalls Stefan Löfven och Expo:s Robert Aschberg i ett debattinlägg under valrörelsen 2010.

IF Metall har också under Stefan Löfvens ledning finansierat de vänsterextremistiska aktionerna mot SD.


Stefan Löfven med sin själsfrände Robert Aschelberg

Löfven och Aschberg skriver på IF Metalls officiella hemsida.

”Vi har olika åsikter i en rad frågor.
Men vi har en sak gemensamt – vi tar tydligt avstånd från alla former av rasism och främlingsfientlighet och därför vill vi inte se att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i höstens val.

Våra organisationer samarbetar just nu och besöker ett 100-tal gymnasieskolor för att slå hål på främlingsfientliga myter”

”Ingen har bett oss men vi tycker det är viktigt att påminna om var Sverigedemokraterna har sina rötter och vad deras åsikter grundar sig på, trots deras ivriga försök att mörka och ge en annan bild av verkligheten”…. bla,bla,bla.

Det handlar således om att smutskasta och demonisera Sverigedemokraterna så mycket att ingen vågar rösta på dem.
De kan då inte presentera SD:s officiella partiprogram/valmanifest utan omskrivningar, eftersom innehållet inte passar in på nidbilden.

Stefan Löfven har en del att förklara för sina medlemmar och de väljare han vill locka till det krackelerande partiet.

Varför ska fackavgifter slussas till Socialdemokratiska partiet ?
Och varför ska fackavgifter bekosta aktioner utförda av politiska extremister mot ett arbetarvänligt demokratiskt parti  ?

Tidigare inlägg: Stefan Löfven blir ny S-ordförande...
Senare inlägg: Facket och demokratin .

//Elfyma+


Öppet brev till svensk media: ”I multikulturens redaktionellt, grumliga bakvatten…”

13 januari, 2012

Det kan inte ha undgått landets mediakonsumenter att höra talas om Dawit Isaak. Den redaktionella korsriddaren från Eritrea i Afrika, som kom till Sverige 1987 och fem år senare efter sedvanlig systemtvätt var ”svensk”.
I början av 2000-talet begick Isaak misstaget att återvända till hemlandet, i tron att det svenska passet skulle ge honom politisk immunitet… I hemlandet började han som journalist på en tidning, i vilken han själv var delägare.
De redaktionella bedrifterna föll dock inte landets regering i smaken, varför Isaak arresterades och kastades i fängelse. Redaktör Dawit hade inte sagt upp sitt eritreanska medborgarskap…

(Och förresten… nu är Kalle Anka-pressen i gång igen… nu heter ”journalisterna” Martin Schibbye och Johan Persson, men det är förstås en annan historia!)

Medan Expressen – följt av Aftonbladet, DN, SvD… tog parti för den ”svenske” journalisten, hängde landsortspressen naturligtvis på. Generöst gödslad med politisk korrekthet och svenskt, genuint hyckleri.
Gemensamt tog man politiskt parti för Isaak och lyfte honom till de redaktionella skyarna. Via appeller, undertecknanden och upprop har man krävt att han skall friges. Under parollen: Free Dawit.
Isaak Dawit har erhållit status som redaktionell martyr i svensk media. Den afrikanske journalisten hyllas för sitt demokratiska engagemang i hemlandet, och för att inte tvekat kritisera regimen och systemet. Dawit tog till det redaktionella vapnet.

Det är självklart inte bra att, en journalist frihetsberövas för att han gett uttryck åt en från regeringen avvikande politisk åsikt. Så beter sig bara kriminella regimer.
Trots mediala kampanjer, och att UD via ”skarpa formuleringar”, krävt den afrikanske journalisten frisläppande, hävdar regeringen i Eritrea att ärendet är en inrikespolitisk angelägenhet. Dawit är medborgare i landet. Punkt slut.

Hypokriterna inom svensk media, med chefredaktörer Mattsson & Helin på Expressen & Aftonbladet som fanbärare, har knappast tidigare förmått spela ut sitt teatrala register som i denna välregisserade politiskt korrekta mediasåpa. Med rötter i Afrika, svenskt manus och Dawit Isaak i huvudrollen. Hycklandets väg till några billiga mediala och sociopolitiska poäng…

Politiska pekpinnar och censur
Beteendet är representativt för Sverige. Dessutom, man riskerar ju så lite… då man hissar moralisk flagg, och ger sig på länder av underordnad betydelse.
Vem minns inte trion Palme & Andersson & Schori; hur dessa begav sig ut på politiska odysséer och med socialistiska pekpinnar, fördömande det ena lilla landets regering efter den andra. Gärna på andra sidan jordklotet. Så långt ifrån Sverige (och Sovjetunionen) som möjligt. Och i släptåg (redan då…!) fanns naturligtvis ett gäng partitrogna, vänstervridna, redaktionella megafoner som rapporterade rätt saker!

Vänsterorienterad media avledde lydigt den politiska uppmärksamheten från dåtidens politisk på hemmaplan. Symbiosen: politiker/press var redan här ett faktum. Samtidigt hade Sverige börjat krackelera i slutet av 1970-talet.
Det groteska experimentet med mångkulturen, som sedan dess systematiskt brutit ned de sociala och socioekonomiska strukturerna i samhället, hade redan inletts…
Det redaktionella arvet lever vidare. Dagligen ges vi prov på mörkandet av verkligheten, genom icke-nyheter och infantila pseudodebatter i media.

I Eritrea gick det åtminstone så långt att, de politiskt obekväma och regimkritiska åsikterna kom i tryck. Så sker dock aldrig i Sverige!
I Sverige stoppas system- och samhällskritiska manus med adress till politiker redan på redaktionsnivå… av en autonom presscensur som varje svensk mediaredaktion håller sig med. Medan kommentarfunktionerna på tidningarnas nätupplagor oftast bara accepterar oväsentligt, illitterat och PK-baserat snömos.
Det råder sedan länge ensamrätt på den politiska ”sanningen” i Sverige. Monopolets ständige följeslagare stavas CENSUR!

Svensk media och åsiktsfascismen
Svensk media är ett avskyvärt exempel, på hur man missbrukar sin exklusiva samhällsposition. Genom att censurera praktiskt taget allt som inte faller inom den politiskt korrekta ramen.
Svensk statssubventionerad media i allmänhet använder samma grundläggande metoder i likhet med regimerna i skurkstater som Iran, Afghanistan, Eritrea, Nordkorea… samt även Kina. Tidigare även praktiserat av länder som DDR (Neues Deutschland), Sovjetunionen (Pravda) och Tjeckoslovakien (Rude Pravo), samt naturligtvis Völkischer Beobachter (Nazi-Tyskland). Det skattefinansierade presstödet förpliktigar!

Det står klart att landets massmedia önskar att svensk åsikts- och tryckfrihet skall förknippas och likställas med dessa länder och regimer.
Genom att studera media i grannländerna Norge och Danmark, upptäcker vi vilken himmelsvid skillnad det finns i förhållandet till sanningen – samt inte minst: respekten för läsekretsen!
Genom att medias egen obehagliga presscensur stoppar alla icke politiskt korrekta insändare, debattartiklar och kommentarer, och vägrar denna typ av redaktionellt material tillträde till tidningarnas öppna forum för allmänheten – tror läsarna förstås inte heller att det förekommer någon kritik.
Sanningen är naturligtvis en helt annan: kritik och ifrågasättande får aldrig tillträde till det demokratiska och offentliga rummet!

Lokalpressen – oavsett vilken tidning det än handlar om – ser till att ”hålla rent” på sitt eget lokala plan. Demokratin och det fria ordet har helt försatts ur spel. Att förakta opinionen, belägga åsikter med politisk munkavle och införa presscensur, har i allmänhet alltid ansetts höra hemma i smutsiga diktaturer. Denna odemokratiska konstellation av länder har fått sällskap av politiskt korrupta Media- Sverige.

Systemet som praktiseras i enpartistaten Sverige, kallas för åsiktsfascism. De som förespråkar och värnar denna smutsiga, antidemokratiska form av presscensur och förtryckande av opinionsbildare, kallas för åsiktsfascister. Sverige är därmed en åsiktsdiktatur, med uttalat förakt för opinion och kritik. Samt med en panikartad rädsla för att sanningen skall bli offentlig.
Den insynsskyddade pressen arbetar aktivt och systemariskt för att föra folket bakom ljuset. Det är naturligtvis ovärdigt ett EU-land, som kallar sig demokratiskt, att sanktionera medias grova övergrepp på åsiktsfrihet och fria ordet 2012. Den totala bristen på respekt för oliktänkande är kusligt skrämmande.

Munkavle och förbud
Det är tjugo år sedan militärdiktaturerna i östra Europa föll, och med dessa den ofria pressen. Två decennier senare hyllar svensk media censur, pressofrihet och politiska korruption, som fortfarande präglar ett land som Vitryssland, och delvis Ukraina. (Medan man givetvis samtidigt redaktionellt öppet kritiserar dessa länders press…!)

Med hjälp av en presscensur, som saknar motstycke i den demokratiska västvärlden, döljer svensk media omsorgsfullt de rådande förhållandena och verkligheten i sitt eget land. Samtidigt som man ogenerat bespottar den redaktionella demokratin. Samtidigt som vänsterorienterade, politiska pekpinnar presenterar och tillhandahåller korrekt ”upplysning” och ”politiskt riktighet” för läsarna.
Man mörklägger verkligheten, förvränger sakuppgifter (med hjälp av TT) och nekar läsarna objektiv fakta. Det vill säga: information som man är berättigad till i en modern, demokratisk och politiskt utvecklad rättsstat.
En liten politbyrå på varje tidning, bestämmer vad den breda läsekretsen får lov att ta del av. Det som anses politiskt opassande – censureras utan hänsyn till fakta, demokrati eller respekt för fria ordet. Svensk media har gjort sig till herre över den politiska sanningen.
Det är motbjudande, hur man systematiskt för läsarna bakom ljuset. Svensk media har tagit monopol sanningen. I kulisserna står islamisterna och extremvänstern och hurrar!

Kreativa och intellektuella människor, med förmåga att förutse och dra logiska slutsatser, och som dessutom med egna ögon och öron ser och hör vad som händer med Sverige, beläggs med munkavle. Och omyndigförklaras av det odemokratiska mediala och politiska etablissemanget och vägras publicitet, och tvingas därmed till tystnad. Kritik ingår inte i etablissemangets planer med att största Sverige i fördärvet!  
Medborgare som jobbar, sköter sig, betalar skatt och bidrar till att landet ännu går runt, stängs ute från det offentliga rummet och förbjuds diskutera sin egen, sina barns och barnbarns, och sitt eget lands framtid. Detta är naturligtvis fullständigt förnuftsvidrigt… Då George Orwell skrev ”1984”, kunde han väl aldrig ana att han beskrev ett framtida Sverige!

Vi som på demokratisk väg, i tron att det fria ordet existerar i Sverige, redaktionellt försöker kritisera systemet, slipper – åtminstone än så länge – hamna i fängelse…!

I Sovjetunionen belades obekväma skribenter med skriv- och yrkesförbud, eller kastades direkt i fängelse. Här bespottas man, baktalas och refuseras ständigt; konsekvent på ALLA landets tidningar. Och blir förstås stämplad som rasist… Men oftast tigs man bara ihjäl. Det är naturligtvis bekvämast om man inte finns till. På nätupplagorna blir man avstängd från att kommentera… Med en absolut homogen nationell media, blir den uppnådda effekten precis den samma. Det fria ordet stryps medan den politiska mångfalden dödas!
Gulag i Sibirien för sina åsikter, eller utkastad i den redaktionella permafrosten och sociala kylan i Media-Sverige…! Vad är skillnaden – rent politiskt?

I stället för att göra ett hederligt, redaktionellt arbete och rapportera om sanningen, sveper media in Sverige i en redaktionell skymning. Medan man utropar sig till: Politiskt korrekt språkrör och Folkets röst!
Medias självpåtagna uppgift har lett till ett omsorgsfullt döljande av alla för det politiskt korrekta systemet obehagliga fakta. Samt att kväva varje debattembryo som andas kritik, och till varje pris dölja det politiska fiaskot och det tilltagande kaoset. Mediadiktaturen bestämmer den politiska agendan för landets läsare. Medan åsiktspolisen vakar över redaktionerna.
I stället för att göra sitt journalistiska jobb, genom att granska makthavare och politiker i vårt land, har man blivit deras politiskt korrekta och lögnaktiga megafoner. Den Sverigefientliga inställningen, förmedlat genom media täcker landet som ett unket, mögligt täcke.

Offentliga rummet stängt
Vi fria – icke politiskt korrupta skribenter, som konsekvent stängs ute från PK-media har en viktig uppgift: att informera om verkligheten. Att oredigerat rapportera och berätta för vänner, bekanta och läsare av sociala media vad vi vet och vad vi ser och hör.

Vi uppmanar ofta till redaktionell protest; skriva till medias redaktioner och visa missnöje och uttrycka kritik. Genom att påtala egna förödmjukade erfarenheter från det vardagliga livet Hur vi svenskar i dag blir behandlade som andra klassens medborgare. Hur det genomförs lagar som utestänger och särbehandlar etniska svenskar… etc. etc.  Grundlagsskyddade rättigheter ger oss rätt till åsiktsfrihet och opinionsbildning.
Fast… ett gigantiskt problem kvarstår: att bilda opinion! Då vi inte ens medges redaktionellt tillträde till massmedias demokratiska forum – för att kunna påpeka, kritisera, påverka och belysa de gigantiska samhällsproblem som massmedia konsekvent gömmer. I detta hänseende spelar den grundlagsskyddande tryckfriheten ingen roll. Vi sitter fast i ett Moment 22!

Bakom varje ord lurar risken att bli åtalad för diskriminering, hets mot folkgrupp, (religiös)kränkning eller helt enkelt bara för att vara politiskt oliktänkande. Detta när vi använder oss av våra grundlagsskyddade rättigheter.
Det har lyckats det politiskt korrupta etablissemanget (politiker & media) att fullständigt kväva oss, genom att bygga osynliga, men skyhöga murar, kring landets politiska haveri … Det multikulturella megafiaskot!
Att väcka politisk debatt är en av medias viktigaste uppgifter i ett demokratiskt samhälle. Fast märkligt nog, inte i Sverige! Inte med en bokstav kritiseras utarmningen av landet…!  I stället har man blivit den politiska korrekthetens okritiska megafoner! Varför? Jag upprepar: varför? Och hur kunde det gå så galet…?

Varför hyllas inte vi fria skribenter… som önskar skapa opinion? Som kritiserar det politiska systemet, med dess mygel, bedrägeri och förskingring av Sverige.
Framför allt: varför tillåts vi inte offentligt kritisera politikers och etablissemangets våta dröm att utplåna nationalstaten Sverige!
Varför släpps inte vi in i svensk media? Varför får bara utlänningar kritisera och skriva om (svenska) förhållanden – och få det ena erkännandet efter det andra; till och med Publicistklubbens pris! Dawit Isaak fick det för ett par år sedan, och ett par år senare ytterligare en afrikan – från Somalia… Jag finner detta ytterst oanständigt och provocerande.

Så fungerar dagens Media-Sverige! Fast människor i allmänhet inte har den blekaste aning.
Anställda ”journalister” i föreningen för inbördes beundran håller tyst; man är rädd om sina jobb och vänder bort blicken! Medan den intet ont anande genomsnittsläsaren blint litar på sin kvälls- eller morgontidning.
Läsaren vid morgonkaffet märker aldrig redaktionernas åsiktsgestapo som lusläser rapporter, manus och telegram i jakt på politisk kritik och som kan äventyra islamiseringen och mångkulturkatastrofen Sverige. Samt förstås insändare och debattartiklar… Systemkritik refuseras och förintas med ett ”klick” i den elektroniska papperskorgen.
Få har en susning om bedrägeriet och lögnerna bakom den prydliga mediafasaden, som dagligen iscensätts av politiskt korrupta redaktörer. Understödda av propagandabyrån Tidningarnas Telegrambyrå (TT).

Inte heller känner man till redaktionernas förakt för politiskt oliktänkande, som av ledarskribenter, debatt- och insändarredaktörer mer eller mindre betraktas som mentalt handikappade och sinnessjuka!
Bara för att vi önskar en Sverigevänlig politik, och vill landets bästa, och kritiserar den totalhavererade och destruktiva invandringspolitiken, riskerar man även att bli socialt utstött och klassad som opålitlig. En säkerhetsrisk. Media och etablissemanget saknar fullständigt spärrar. Desperationen känner inga gränser: senaste utspelet är att dra paralleller med Utöya och Breivik i Norge…

Politiskt korrekta papegojor
Arkitekterna bakom denna redaktionella förolämpning av verkligheten, den okultiverade attityden mot opinionsbildare och kritiker, iscensättare av bedräglig journalistik och sanktionering av den snuskiga censuren – är precis samma chefredaktörer på Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet tillsammans med de andra tidningarna runt om i landet: som så politiskt korrekt engagerat sig i fallet Dawit Isaak!  Om man inte redan kände till det…
Självgoda chefredaktörer som slår sig för bröstet, och hyllar en afrikansk journalist på en avlägsen kontinent för sina redaktionella bedrifter på en tidning i sitt hemland – vars journalistik syftade till att kritisera systemet. Chefredaktörer som säger sig slå vakt om det fria ordet!
Chefredaktörer som sedan plötsligt i nästa ögonblick konsekvent vägrar publicera systemkritiskt material i sina egna tidningar i sitt eget land, skrivet av obundna, fria svenska journalister och skribenter…!
Nej, mina vänner… Hur går detta egentligen ihop? Tycker ni att media i Sverige förtjänar någon trovärdighet? Eller att det motiverar respekt för dessa skrymtare…? Döm själva!

Om inte detta är ett skolexempel på kvalificerat hyckleri i den högre skolan, så vet åtminstone inte jag hur något sådant annars bättre skulle kunna exemplifieras!

I Sverige finns det inte längre någon medial profil värd namnet. Fast man svänger sig oblygt med yrkesbeteckningar som: chefredaktör, redaktionschef, krönikör, politisk redaktör, ledarskribent och journalist, medan man håller masken och försöker se auktoritär och skärpt ut i sin byline.
Man är nämligen livrädd för att förlora sitt ”anseende”; sina självpåtagna positioner som auktoritära politiska tyckare och ”sanningssägare” i Sverige.  Man har utsett sig själva till kollektivt politiskt medium… för att trumpeta ut vad svenska folket skall tycka och tänka i politiska frågor. Svenskarna anförtros inte själv ha egna åsikter, eller att bilda sig egen uppfattning.
Men… den dagen sanningen om Sverige exponeras offentligt, kommer landets redaktionella ”imperium” – baserat på lögn, desinformation och bedrägeri – att falla samman som ett korthus!

Redaktionella titlar till trots har man dock visat att, varken de politiska eller redaktionella ambitionerna sträcker sig längre än den till den platta, tunna LCD-skärmen framför näsan. Man är och förblir bara systemets simpla, korrupta och lydiga redskap. Politiskt korrekta papegojor… Stöpta i samma homogena, vänsterliberala/marxistiska form. Efter hand fungerande som dresserade fähundar på det politiska etablissemangets smutsiga bakgårdar.

Jack London


Expo och deras hejddukar!

9 januari, 2012

Ett statligt finansierat terrorornätverk där politiskt inkorrekta systematiskt förföljs, kränks och i förlängningen även utsätts för skadegörelse och våld!

Expo är en extremist organisation som leds av bl.a. Mikael Ekman, Matias Våg och förstås den motbjudande pajasen Robert Aschberg, där allt till vänster om vänstern är deras självklara ledstjärna och varumärke. Och där dom flesta medarbetarna även är dömda förbrytare. Expo kallar sig dock själva för en stiftelse, alltid lurar det nån!

Och när inte deras egna s.k. ”avslöjanden” i eget forum räcker till för att avväpna, fälla och tillintetgöra meningsmotståndarna så finns naturligtvis andra metoder. Expo har ett mycket nära samarbete med militanta underorganisationer som ex.vis AFA till vilka dom kontinuerligt ”läcker” uppgifter om bångstyriga motståndare. Och vad AFA sysslar med behöver väl kanske ingen närmare beskrivning, alla vet vad dom är kapabla till.

Och allt detta sker med bl.a. skattemedel. I praktiken så tvingas vi bara för att vi värnar om vårt fosterland, vår välfärd och oss svenskar,  själva  betala för att här bli förödmjukade, trakasserade och misshandlade!  Dom har även den svenska regimens tysta medgivelse! 

Dagens Sverige ter sig mer och mer motbjudande för varje dag som går!

Vänligen

Janne


Lisa Bjurwald vill avskaffa de anonyma möjligheterna på nätet.

20 december, 2011

Endast genom att förbjuda anonymitet på nätet kan vi sätta  stopp på motståndet mot mångkulturen. Den andemeningen uttalar Lisa Bjurwald på DN.se För så länge folk inte risker att mordhotas och misshandlas kommer debatten att fortsätta. Men tvingar man alla som inte vågar pga av våld,hot, arbetslöshet att sluta vara anonyma, ja då har ”demokratin” ala Sverige/DDR vunnit.

”Lisa Bjurwald menar att:Så länge människor kan skriva påståenden på Internet, vara anonyma och inte behöva ta ansvar för sina åsikter kommer invandrarkritiska sajter att finnas kvar.”

Varjager

P.S Jag har ändrat från främlingsfientliga till invandrarkritiska i artikeln.


Jag trodde att jag var härdad efter tjugo år av PK-isternas propaganda. Men propaganda maskinen maler på allt snabbare och snabbare.

13 december, 2011

Men som vanligt blir jag motbevisad av Expo och DN. Men denna gången lägger jag upp händelser som inte DN och Expo skriver om.

Niklas Orrenius:
Huset i Kattarp ägdes av Helsingborgs kommun och fungerade som jourboende för asylsökande.
35 människor, de flesta barn, bodde där.När jag knackade på vågade först ingen öppna.
Kvällen före hade femton ungdomar stått utanför och skrikit: ”Åk hem! Om ni stannar dödar vi er!”

Vardagen för SDs politiker:

Natten mot den 18e September utsattes Gabriella Svensson Sverigedemokraterna i Mariestads företrädare för en attack riktad mot sitt hem. Nio fönsterrutor blev krossade och en brandsläckare har kastats in genom köksfönstret riggad med buntband för att tömma sitt innehåll i huset.

Ny attack mot SD i Eskilstuna – ”beredd på att det skulle hända”
Natten till torsdag attackerades sverigedemokrater igen.
Therese Borg menar att det var väntat.

Niklas Orrenius:

På Värmdö, en vecka efter riksdagsvalet 2010, drack ett femtontal unga män sig fulla tillsammans. Klockan två på natten satte de kurs mot Äppelbo, ett hem för tonåriga flyktingkillar.De bankade på fönstren och skrek rasistiska slagord. När en av flyktingpojkarna öppnade dörren och bad dem sluta trängde sig männen in, hotade ungdomarna och förstörde portlåset.

Vardagen i Sverige:

En 29-årig kvinna blev i fredags gruppvåldtagen av ett stort antal utlänningar på en flyktingförläggning i småländska Mariannelund.
Kvinnan var enligt uppgift inbjuden till en fest på förläggningen som spårade ur till gruppvåldtäkt. Det finns också uppgifter om att några av gärningsmännen ska ha filmat våldtäkterna. De fem anhållna är Morteza Afzali, Ahmad Mohmmadi Aziz, Rahamati Hedayat, Hashemi Salah och Mohammadi Zia och kommer från olika arabländer.

Niklas Orrenius:

Men även i mångkulturella Malmö får muslimska kvinnor räkna med hån och trakasserier.
Dewi, en av de intervjuade kvinnorna, berättar om ett möte med en för henne obekant Malmökvinna i 50–55-årsåldern:
”Hon saktar in sin cykel för att, som jag trodde, fråga om vägen. I stället häver hon ur sig ’muslimfitta!’ Jag ropar efter henne: du stanna, vi måste prata, men hon cyklar bara snabbt vidare.”

Vardagen i Sverige:

Natten till den 6 sept 2008 i en gångtunnel intill Södertäljes station blev två tjejer och en kille attackerade av ett invandrargäng på ca. 20-30 killar beväpnade med vässade knogjärn. – Jag och min tjejkompis hade firat hennes pojkvän i Södertälje. När vi var på väg hemåt gick vi förbi ett litet invandrargäng på cirka 6 personer. Jag gick lite i förväg men hörde att dom ropade något efter min kompis. Efter ett tag så hör jag hur samma gäng börjar skrika åt oss. Mycket skriks men det som jag lyckas urskilja är bland annat ”svennehora” och ”horor”. När skriken haglar vänder jag mig om för att se vart min tjejkompis var någonstans. Då ser jag 25 personer, inte 6 stycken som det var från första början, gå emot oss. Gänget var aggressiva och skrek – samtidigt som de gick emot min tjejkompis pojkvän med stenar i handen. De går nästan direkt på honom, med både glåpord, skallningar, knuffar och slag. När han väl ligger ner på marken börjar några ur gänget hoppa på hans huvud samtidigt som de andra ur gänget sparkar på hans kropp.

Niklas Orrenius:

Några månader senare bombade Anders Behring Breivik regeringskvarteret i Oslo och sköt ihjäl 69 människor på Utøya.
Före dådet hade Anders Behring Breivik satt ihop ett 1 500-sidigt ”manifest”. Av manifestet att döma tycks Anders Behring Breivik ha läst och inspirerats av muslimhatet i den svenska Demokratbloggen.

Vardagen i Sverige: Först var det SD som fick skulden för Breivik, nu Demokratbloggen. Ingenstans tar Niklas Orrenius upp hatet som sprids av Islamister i Sverige mot oss svenskar, ingenstans tar han upp fallet med våra pensionärer som mördas på parkeringar av stackars ”flyktingar”, ingenstans nämner han personrån, gruppvåldtäkter och alla de andra brotten som följt i massinvandringen spår.  Så till alla er som läser detta, glöm aldrig bort att det är fel att hota och skrämma folk. Men det är precis vad Niklas Orrenius små skyddslingar ha gjort sedan de satte foten på Svensk jord.

Niklas Orrenius:

Förra året skrev jag ett reportage om Malmös ortodoxe rabbin Shneur Kesselman, som sedan han flyttade till Malmö för sju år sedan trakasserats av antisemiter på gatorna. Rabbinen får äppel­skrutt kastade på sig. Bilar bromsar in, fönster vevas ned. ”Fucking jude!” ropar folk. Han tvingas höra rop som ”Support Hitler!”

Vardagen i Sverige: VARFÖR SVARAR NIKLAS ORRENIUS INTE PÅ VILKA DET ÄR SOM ROPAR DETTA????

Varjager


Mer sajter ifrågar sätter islam, klassas som rasistiska.

22 augusti, 2011

Allt som vågar ifråga sätta Islam klassas som rasistiska i Statlig utredning. Konstigt nog blandar de in Islam och Judar i samma offerklump. Konstigt då judar är de som angrips mest av de muslimska grupperna. Men det är väl klart, de måste ju försöka att ljuga för svenskarna än mer.

Varjager


Hur sex fanatiker säger sig vilja krossa fanatism…..

30 juli, 2011

”Fanatiker blir den som är så djupt övertygad om sin egen uppfattning att han helt slutat lyssna till vad andra säger. Det återstår endast en sanning och för den är han beredd att offra både sig själv och andra.”

Kan man beskriva dessa människor på något annat vis? Dessa människor som tvingar på oss svenskar mångkulturen. Expo som är fanatiska i att döma alla som inte säger ja till mångkulturen som nazister. Mona Sahlin, som sade sig stödja Fadime och sedan tog på sig slöjan och hycklade i mosken. Ve och fasa , dessa fanatiker anser att alla som inte stödjer dem är ”terrorister” . Dessa människor som inte ser att deras påtvingade mångkultur skapar fanatiker…..

Varjager


Bjurwald blandar ihop högerkorten, säger Johan Lundberg chefredaktör för Axess magasin

25 juli, 2011

Ett mycket bra inlägg i debatten som förtjänas att lyftas fram. Jag har tagit stycken ur artikeln. Men rekommenderar er att läsa hela.

”Lisa Bjurwald har profilerat sig som specialist på europeisk högerextremism och rasism. Ändå kan hon tydligen inte identifiera en tvättäkta högerextremist när en sådan väl uppträder.
I Expressen (24/7) påstår hon att Anders Behring Breiviks åsikter inte är identiska med dem hos extrema nynazister.
Däremot, menar Bjurwald, kan man notera samstämmighet med en rad svenska ”konservativa och liberala tyckare” som riktar kritik mot de tendenser som finns i svensk offentlighet att demonisera debattörer som vill diskutera multikulturalismens avigsidor, den svenska integrationspolitikens problem samt rasism, våldsförhärligande och kvinnoförtryck inom islamistiska grupper.

Enligt hans egen framställning var det genom kontakt med serbiska nationalister som hans våldsideologi tog form. Den utlösande faktorn ska ha varit NATO-bombningarna i Serbien 1999, samt ett möte organiserat av serbiska högerextremister i London 2002.
Det tycks ha varit efter det sistnämnda mötet som hans identitet som militant revolutionär föddes – och alltså inte på grund av Per Gudmundsons skriverier i SvD eller Axess-debatter om integration i Almedalen.

Vid sidan av influenserna från UNA-bombaren har Behring Breiviks högerextremistiska vision – en vision av att gå till historien som den förste aktive, och mest modige, krigaren i kampen för en framtida ny världsordning – också hämtat näring från vänsterextremistiskt håll. Han talar om vikten av att kopiera strategier för rekrytering från Hitlerjugend, men även från vänstergrupper som AFA och marxistleninistiska terroristceller.
Hans framtida anhängare uppmanas att studera Mao Zedong, samtidigt som Fidel Castro åberopas som stöd för att revolutioner kan genomföras med mycket litet manskap.

På vilket sätt denna sorts visioner delas av dagens svenska ”liberala och konservativa tyckare” är det nog bara Lisa Bjurwald som vet. ”


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 77 andra följare