Inflation är ett hett ämne. Många ekonomer och politiker är oroliga för den låga inflationen. Men är den verkligen så låg som statistiken vill ge sken av ? Nej, det är den inte.
Nästan alla gillar låga priser. Med låga priser får vi mer för mindre.
Vi har råd att unna oss saker som annars hade varit för dyrt.
Överskottet som blir kvar efter att alla räkningar betalts kan dessutom sparas eller investeras.
Vad finns inte att gilla med en låg inflationstakt och låga priser?
Centralbankirer världen över – däribland vår egen Riksbank – avskyr däremot fallande priser.
Alla verktyg i centralbankernas verktygslåda tas just nu i bruk för att bekämpa den till synes låga inflationstakten.
Negativa styrräntor, kvantitativa lättnader eller rena valutainterventioner på den öppna marknaden.
Inget är heligt i inflationskampen.
Inflationen urholkar vår köpkraft. Varför är det önskvärt?
Men är inflationen så låg som det påstås ?
Det beror på hur man väljer att mäta.
Varför skulle då de statliga myndigheterna vilja förvränga statistiken och ha en lägre officiell inflationstakt än den verkliga takten?
Av uppenbara skäl – för att de har incitament till att porträttera sanningen så.
Exempelvis kan pensionsutbetalningar begränsas, ersättningar i sociala försäkringsnät hålls nere, budgetunderskotten kan fortsätta, kredittagare gynnas och människor ifrågasätter inte det nuvarande monetära systemet.
Inflationen kan även liknas vid en osynlig skatt.
En skatt som missgynnar alla som sparar i takt med att köpkraften successivt urholkas.
Sparande och investeringar bygger ett lands välstånd på sikt och ska premieras.
Öppenhet kring inflationsutvecklingen blir på så vis helt kritisk i ett demokratiskt och fritt land som strävar efter ökat välstånd. (Källa: Aktiespararna).
De som idag gläds åt minusräntor, inflation och frikostiga ränteavdrag kommer att få plikta när de så småningom blir pensionärer. För pensionsfonderna dräneras när räntorna inte ens kompenserar för den verkliga inflationen.
LO:s ordf., Karl-Petter Thorwaldsson, talar som vanligt med två tungor.
LO-förbunden har enats om att pensionsnivån senast år 2028 ska vara lägst 70 procent av slutlönen, meddelade LO-basen på första maj.
LO-förbunden driver samtidigt på inflationen och lågräntepolitiken som dränerar pensionsfonderna. Hyckleriet firar nya triumfer.
/Elfyma+