En fullkomligt overklig nyhet som jag hittade på bloggen SpikHarry. En 15-årig palestinsk pojke torterades och hängdes av sin egen familj eftersom han misstänktes ha haft samröre med Israel. Han är den yngsta hittills som utsatts för denna formen av det muslimska vanvettet.
”The Palestinian Authority security forces announced that they have arrested a number of the boy’s family members in connection with the killing.
The suspects confessed, saying they decided to kill Sawalha because of his alleged connections with the Israeli authorities, PA security sources said.
Sawalha is the youngest Palestinian to be killed on suspicion of collaboration.
Hundreds of other suspected collaborators have also been killed by Palestinians over the past few years.
A preliminary investigation launched by PA security forces revealed that Sawalha had been brutally tortured before he was hanged.”
Palestinian family kills 15-yr-old son, Jerusalem Post
varjager
smileth
juni 17, 2009 kl 8:27 e m |
Jag läste en kommentar av en mussla nån annanstans för ett tag sedan. Minns inte om det var på Flashback eller nån blogg. Men han tyckte iaf att vi svenskar var så kärlekslösa. Det var liksom den stora skillnaden mellan vi och dom. Så då antar jag väl att dom hängde sin påg med stor kärlek då…
juni 17, 2009 kl 8:32 e m |
Ja, de dödar för hederns skull och tillåter stympningar och torterar sina flickor för att de talat med en man. Bara för att vi inte bor allihop på samma ställe och lever i klaner där alla snokar och en äldre gubbe styr våra liv, så är vi inte kärleksfull mot våra barn och våra anhöriga. Tvi, säger jag! De förknippar kvantitet av människor som en slags kärlek, hur kan det då komma sig att våldet mot kvinnor och barn är så enormt stort i dessa länder, jämfört med i Sverige?
Ja precis, Robin, tortued with love from Mum and Dad and the Siblings, eller vad….hela klanen hälsar så gott till dig lille vän!
juni 17, 2009 kl 9:02 e m |
Golda Meir sa att det kommer bara bli fred i MÖ när Palestinierna älskar sina barn mera än vad dom hatar oss.
Det beror väl på att Islam är en våldsrörelse och ordet kärlek nämns knappt i Koranen. Är man uppfostrad och hjärntvättad i ett sådan miljö så betyder väl ett människoliv inte så mycket egentligen. Att döda eller stympa sina egna barn anses i dom flesta kulturer att vara det mest förbjudna.
juni 18, 2009 kl 11:38 e m |
Mina föräldrar var inte troende men inte fick vi en kärlekslös uppväxt för det. Dom var vanliga arbetare och gick aldrig på högskola utan det var vanlig folkskola på den tiden. Var det inte sju år eller nåt sådant? Kanske Sven pch Jarlen kan konfirmera hur lång den var. PK brukar gnälla över att rasister alla är lågutbildade. Mina föräldrar var kanske lågutbildade enligt deras sett att se men dom var varken rasister eller saknade vanligt folkvett, något som många blattar däremot gör och i synnerhet deras ättelägg. Min morfar verkade också vara ateist medan min mormor däremot verkade han någon mildare form av tro på Jesus, förmodligen sedan barnsben. Men det var väl inte så ovanligt i början av förra sekelskiftet. Minns att hon på äldre dar ibland besökte Frälsningsarmén men fick intrycket av det kanske mer var för musikens skull som hon verkade tycka mycket om. Dock saknade ingen av dom vare sig kärlek eller folkvett trots sitt enkla ursprung. Min morbror var den ende som fick tillfälle att läsa vidare, så han läste i Lund på 60-talet när jag var liten, där han även mötte sin blivande fru. Han blev högstadielektor och hon psykolog och dom bosatte sig så småningom i Växjö. Så jag har en del minnen därifrån också under min uppväxt även om det är längesedan jag var där nu. Det var iaf också människor som visste hut.
Min farmor fick jag aldrig träffa eftersom hon dog innan jag föddes men jag hörde då aldrig nåt dåligt om henne så jag antar att hon också var en bra människa. Min farfar dog väl när jag var en 7-8 år gammal. Har därför inte lika många minnen av honom som av morföräldrarna som levde tills jag blev vuxen av förklarliga skäl. En annan orsak var också att han var väldigt sjuklig dom sista åren, fick väl båda benen amputerade om jag inte minns fel. Tyckte dock han verkade vara en väldigt snäll människa.
Sammanfattningsvis anser jag inte att jag haft en kärlekslös uppväxt, trots att vi inte är/var pedofildyrkare. Trots att vi inte vände rumpan i vädret fem gånger om dagen. Trots att vi inte följde löjliga toalett-, hygien- och mat-regler. Men det kvittar väl när den ”store” allah hatar oss för att vi inte underkastar oss hans vilja. Icke desto mindre är jag glad att jag inte föddes som mussla. Skulle inte vilja byta ens för alla pengar i världen eller för nånting ö h t.
juni 19, 2009 kl 12:25 f m |
Ja, det är så otäckt idag, det är rätt att håna människor som arbetarklass och lågutbildade, men man får inte vara rasist. De som kommer, som är analfabeter och många med låg utbildning har inte vår allmänbildande skola bakom sig, de är heliga och ska rädda vår framtid. Hur länge dröjer det innan de ens är lågutbildade? Rasister är de redan, de lär hur vita är deras fiender och hur vårt folk har plundrat dem och att vi är skyldiga dem allt, vi är lösaktiga svenska horor och våldtäktsmän. De tål inte en annan klan av sitt eget folk, de är fiender. De tål inte ett annat folk från ett annat land, de våldtar kvinnor för att de är kvinnor. De misshandlar barnen för att de är barn och mannen är familjens maktperson. De avskyr hundar och andra husdjur. De avskyr vår musisk och vår livstil, de lär sina barn att de är utsatta för rasism om de inte får som de vill överallt.
Men det gör inget, de är en minoritet som det måste daltas med, annars blir det ett ramaskri och summa sumarum, det är svenskens fel att det är kaos i samhället, den lågutbildade svensken som borde lära sig att sitta fint vid bordet och vara civiliserad.