En lång och ytlig artikel om Sd, Jimmie Åkesson och Björn Söder idag i Sydsvenskan.
Det är märkligt att man på Sydsvenskan tycker att folkdräkten är lite svårhanterlig då man vurmar för islam med dess kvinnoförtryckande klädsel där kvinnan inte ska visa sina behag för männen som inte kan tygla sina lustar.
Den svenska folkdräkten har den tidens politiskt korrekta utformning med sjalett för kvinnor och hattar för männen, men jag kan fortfarande inte se hur det kan skada vårt svenska samhälle och vår jämställdhet och vår demokrati. Och jag tror knappast att Björn Söder menar att vi ska gå klädda i folkdräkt till vardags, men det måste muslimska kvinnor göra.
De måste ha sin religiösa folkdräkt för att markera avståndet till det svenska samhället och för religionen som kräver kvinnans underkastelse i form av klädsel och uppförande.
Så vi svenskar är nog bara lite töntiga då vi gillar vår svenska sommar och vår midsommar med gammeldans och folkmusik och folkdräkter. Men det islam står för handlar knappast om ett gemyt, det borde t o m Sydsvenskan klara av att se trots sin snorkiga attityd.
”När SD:s partisekreterare Björn Söder åker på semester går resan till partiets nya idealsamhälle: Färöarna. Ögruppen utan invandring, där folkdräkter är en vanlig syn.”
Och Sd:s brunhet och Björn Söders ilska är givetvis analogt med nazismen och Hitler. Men Björn Söder agiterar inte och hetsar och glider inte på argumenten som Hitler gjorde. Jag uppfattar honom bara som arg då han ständigt måste tala om självklarheter och som svar bara får en slags undanglidande argument som medmänsklighet, då så kallade ”papperlösa flyktingar” ska få gratis vård och tandvård av ”ren medmänsklighet”, för att ta ett exempel ur artikeln.
”När Björn Söder förlorar humöret i talarstolen… Han kan gå helt överstyr. Han eggar upp sig så totalt, blir agitativ och aggressiv: ”Det är bara vi som sett sanningen!” Man kan nästan bli rädd. Det är då det här bruna visar sig, tycker jag. Han påminner om… nej, man ska inte ta jämförelsen i sin mun. Men man får en brun känsla.”
.
Om islam och våra svenska politiker:
Döden som politisk maktfaktor, Varjager
I logikens tecken., Leffes blogg
Intill döden skiljer oss åt, Leffes blogg
Intressant om muslimska kvinnors hedersamma klädsel:
Hur en liberal förlorade oskulden, Every Kinda People
Bad- och sportkläder som säkrar hedern, Kulturvänster blir pophöger
Slöja, burka och niqab, Kulturvänster blir pophöger
varjager
smileth
april 26, 2009 kl 1:56 e m |
nämen vilken redaktör har släppt igenom en sån artikel? ser ju som ett oredigerat utkast av småsaker de hittat lite överallt utan sammanhang. tror folk verkligen att SD förespråkar någon variant av ett rasrent lebensraum? är det så jävla svårt för komunisterna att förstå vad som är svenskt? räcker ju att åka på en chaterresa till kanarieöarna för att se vad som är det.
den nationella identiteten i ett land har inget med raser att göra, det har med ett ”vi och dom” tänkande som finns i alla länder som stärker sammanhållningen i befolkningen innom landets gränser oavsett deras ursprung. multikulti doktrinen vill rasera denna sammanhållning med ett för mig okänt mål, finns inget att tjärna för ett land att mista denna sammanhållning.
vilken mening finns det att betala in skatt, angagera sig politiskt, bry sig för sin medmänniska om man tar bort detta?
att uppmuntra folk från en annan kultur att förakta den nya kulturen är kärnpunkten i att det nya folket blir segregerade och aldrig kommer att få komma in i samhället.
vad är det för ett politiskt mål egentligen?
april 26, 2009 kl 1:58 e m |
Bra rutet, Robban. Det var en svamlig och konstig artikel, men kanske lättsmält så här på söndagen. Floskelsamlingen har fått ännu ett bidrag….
april 26, 2009 kl 11:43 e m |
Björn är både en tillgång för Sd som Sverige. Dom älskar att jämföra Sd med Nyd men dagens Sd är varken som Nyd eller ens den tidens Sd. Till skillnad från Franzén och dom andra stollarna som tog över efter Ian 6 Bert, så har Björn iaf alla indianerna i kanoten och är en bra debattör, lugn, sansad och korrekt.